[...]
Och nu förlåt mig, förlåt att jag så länge dröjt att tacka för Er sändning! Det kommer deraf att jag alltid tänkt skrifva et längt brev, ett ordentligt bref om Danmark och danskarne, så som jag lärt känna dem här, och att jag på hela denna tid icke kunnat komma till at skrifa ett ordentligt brev, så i förströelse, i sus och dus har jag lefvat (och dock derunder äfven i ljus!). Och nu då jag vill skrifva med min goda vän Andersen, somi öfvermorgen reser till Sverige, nu hinner jag ej heller säga något mera än tack! och sedan - : låt mig få presentera för Presidenten Hartmansdorff och för Marie Hartmansdorff nordens älskelige Eventyrsdigtare H. C. Andersen, en af de älskvärdaste och angenämaste menniskor som jag känner; och vars intagande "Eventyr" få en ännu lifligara färg när man hör honom sjelf berätta dem!
Han vill nu lära närmare känna Sverige, dess natur och folklif. Jag har ej kunnat motstå önskan att göra honom bekannt med en man, som härvid kan bättre än nogon vägleda honom, och som, jag vet det, sjelf skall ha nöje af den egendomliga menniskans och skaldens bekanntskap. Marie - skall - det är jag vis på - efter att ha sett honom något mera, icke blott tycke om men äfven hölla af honom, och - Presidenten skall icke tycka illa derom. Till Presidenten liksom til Marie har Andersen i uppdrag at framföra de hjerteligsaste hälsningar från deras
tillgifnaste
Fredrika Bremer
Köpenhamn d. 15 Maj 1849
