The Hans Christian Andersen Center

Dato: April 1852
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

[Apr. 1852.]

[- - -] ting behfvas der: god tid, godt lynne, och god mage. Jag har ej haft till overs af ngotdera der, men - jag tackar Gud fr hvad jag sett, lefvat och lrt i Amerika. Jag har druekit morgondaggen af en ny skapelse, och det har fr alltid frfriskat min sjal.

Jenny Lind trffade jag i Havanna, der hon var mot mig oandeligen snall och vanlig. Under Palmerna p Cuba talte vi blott om Sverige och grto fver de vnner vi frlorat, fver sorgerna i vrt hemland. I vra trar drogo vi hvarandra nra; nrmare an ngonsin; tminstne knde jag det s. Hennes natur blef mig klarare och forklarligare n hittills. Det var ock mig tydligt att hon var trtt vid det lif hon frde och nskade draga sig derifrn i det enskilta lifvets ro; och jag hade skl att tro det en man, som d var med henne (icke Goldschmidt; han var ej d med henne) skulle bli den utvalde att fra henne dit. Men det blef annorlunda. Bur det nu blifvit s - mtte hon bli lycklig! hon har rtt dertill ty hon har genom sin vlgrenhet gjort tusentals lyckliga, och vid sitt val har hon icke fljt verldsliga grunder (rang och namn af hgsta anseende ha sttt henne till buds) icke annat n sitt hjertas fria val. Religis enthusiasm torde fven ha haft inflytande dervid, d hon troligen inverkat p G[oldschmitdt]s fvergende till Christendomen. Han var Jude (som De vl vet) men blef dpt tv timmar fre han vigdes vid henne. Han lrer vara flera r yngre an J. men sges vara en bra och begfvad ung man, och af en god aktningsvrd familj, dessutom frmogen. I Amerika har hon fverallt gjort Sverige heder, och gjort som fverallt, ondligt mycket godt, ofta p det mest fina och lskvrda stt.

Om Er talade hon hjertligt och gladt, som om en ratt god vn; och vi kommo fverens i det Capitlet liksom i nstan alla mnen vi under dessa tre dagar ordade fver. Ty blott tre dagar voro vi tillsammans. Under dem sg jag henne ofta och vi beskte till sammans ngra af de skna trdgrdarne under den tropiska himmelen. Jenny Lind introducerade mig till den tropiska naturen.

Innan jag lemnade Amerika fick jag hra om rsteds bortgng. Det kostade hjerteligen p mig att icke nnu en gng ha ftt se den skna lskvrda Oldingen. Jag hade s gldt mig t att p min vag hem till Sverige f, i Kpenhamn, besoka honom; hembra honom Guld frn Californien, och i frigt min skord af erfarenhet frn den nya jorden p hvilken fven han blickade med en stor andes och sann Naturforskares interesse, och der han vrderades ssom ingen annan af Europas vettenskapsman.

En del af min ljusgldje i Dannemark slocknade med rsted. Jag hade likvl rest dit frliden hst fr att gldja mig vid de andra klara ljusen der, fven mina vnner; men jag blef uppehllen i England; rstiden led, vintern kom nra, Canalfarten i Sverige upphrde.

Jag mste skynda hem. Kom fre vintern kommer! var det sista ord frn min Agathe som jag emottog i London. Jag kom. Men fr att vid stranden af mitt fadernehem mtas af de orden: det ar fr sent!

Deras bok om Sverige glader jag mig att f lsa. Hittills ha mina gons svaghet forbjudit mig nstan all lsning sedan jag kom mit hem. Men nu brja de bli bttre. t deras historier*) glder jag mig hjerteligen. Det r i hvad de skrifver i deras naturskildringar,deras Eventyr, i synnerhet, en flgt af Danmarks naturlif, som r fortjusande. Tack! Tack fr hvad de vill snda mig. Bokhandlaren E. F. Bergegren Stockholm N 28 Drottninggatan, ar min Comissionr hr, och skall lemna mig hvad till honom fr min rkning sndes.

Hvad de sger om Fru Jerichau glder mig. Jag tnker snart skrifv till henne. Henriette Wulff trffade jag i Boston; hon kom fr att resa till Niagara och jag var helt orolig derfver och fr henne d jag ansg den resan mycket svr att fretaga allena; och jag hade afrdt henne derifrn i ett bref som hon likvl ej fick frran fr sent. Den hvirfvel af menniskor och fretag i hvilken jag var indragen och som icke lemnade mig en timmes frihet hindrade mig, till min ledsnad, att personligen kunna tjena Henriette W. men jag var lycklig att kunna gifva henne bref till vnner, som kunde gagna henne och som fven gjorde det. Af alla mina vnner som lrde knna henne blef hon mycket omtyckt for sina lifliga sjlsgfvor och de nskade att f henne att stanna lngre bland dem. Bortfrd som af en brusande strm af mina vnner och uppgjorda planer hindrades jag att vidare trffa H. W. vid hennes terkomst frn Niagara; men frgade och hrde efter henne och fljde henne fast p afstnd till dess hon terkom till St. Croix fr vintern.

Och nu r jag i Sverige i Stockholm lefvande for nrvarande mera i mina minnen n i verkligheten. Denna verklighet omkring mig har mngen oglad skugga men fven en och annan mild ljusblick, och - Gudskelf fr allt godt! Mina minnen - fr De vl kre Anderson se ngot af framdeles om de vill och jag fr lefva. Nr De vill gldja mig med ett bref s ger de t mitt narvrande lif en ljusstrle till. Tank derp!

Med trofast tillgifvenhet

Deras vn

Fredrika Bremer

Sg mig, d De skrifver mig till ngot om unga Bojesen, hur han lefver och hvar! Det vore mig krt om han ville sga mig det sjelf. Han var en lskvard yngling, och nstan fr god och varmhjertad att blifva lycklig och dertill. - s ensam i lifvet! Jag lngtar hora ngot om honom.

*) Eventyret Hrren ar en allmn gunstling i Sverige.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter