The Hans Christian Andersen Center

Dato: 22. september 1849
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

[Liverpool 22 sept. 1849.]

Goda, kra Andersen! Ett litet ord till afsked innan jag lemnar den gamla verlden. Tack for sist, for det korta gonblick jag sg Er, men sg er d s som jag ville terse Er i himlen en gng. Danmark, Kpenhamn voro mig vnliga och vlgrande i det sista och gaf mig nnu sista dagen de sknaste blommor genom Er, rsted, Martensen, mina tre nrmaste vnner der. Det kostade mycket p mig att ndgas lemna Kpenhamn s hals fverhufvud. Jag hade tnkt att nnu en gng f se rsted och Martensen, att f komma till Kocks, och Bournonvilles och ett par familjer till; - men allt blef omkullkastadt af Helen Mac Gregors tidiga ankomst, och ofrnuftiga afresa. Allra mest kostade det p mig att icke f tala med min goda Casper Wrede (bror till Fabian Wrede) som just nu kommit till Kopenhamn, som invalid, af en kn-vrickning. Troligen blir han liggande ngon tid p hospitalet i Kpenhamn. Vill De icke kra Andersen g till honom en eller annan gng?, hlsa honom s mycket mycket frn mig. Han r en af de bsta och mest renhjertade menniskor jag knner. Jag tror att jag gaf Er ett bref till honom i Sverige, det r han som ger den skna egendomen Djupadal. I dag kl. 11 skall jag afresa till den nya verlden; jag har hr i den gamla sett ngra ting som p det hgsta interesserat mig, verk af stor menskokrlek som frsttt att taga de materiella krfterna i sin tjenst, och resa upp sjunkna folkklasser. "The Metropolitain buildings" i London och Dr. Southwell Smith ra mina sknaste minnen af England, som jag r ledsen ndgas lemna s snart. Men ngbtar taga ej raison, och man anden mste ibland bja sig under ngkraftens lagar. Jag mste resa nu, eller ock vanta har alltfr lnge fr mig och min tid. Howitts*) ha varit mig de bsta vnner, och jag hller nu riktigt af denna familj, som gifvit mig det trefligaste, vnligaste hem jag har kunnat nska mig.

Och nu lef vl min goda, kra Andersen! Hlsa alla vra gemensamma vnner, sg dem huru ledsen jag var att icke kunna se dem innan jag afreste. Nasta r - hoppas jag f den gldjen. Det har frtretat mig d ngra personer sagt och undrat p: att jag tnkte fvergifva Sverige?! Huru ar sdant tnkbart. Jag har varit borta frn Sverige forr, och p langre tid an nu blir. Om n afstndet nu r litet liingre, - hvad mer? - Biet flyger fven ibland lngt ut frn sin kupa, men finner icke dess mindre skert vgen hem, och har ej annat ml n det att komma hem igen med honung p sina vingar. S r det med Er, kra Andersen, s r det med mig, Er trofasta vaninna

Fredrika Bremer.

Hlsa s hjertligen Ingemans, jag tnkte jemt skrifva till dem ett bref men det har ej kommit ur pennan annu.

Hlsa Er hederliga Mller ocks!

*) Min lilla artikel fver Danmark var redan knd i London, och reviewed i The Atheneum, men Mrs Howitt fversatter den icke dess mindre fr engelska pressen och for Union Magazine i America. Det har gjort mig godt att hra Engelsmnnerne s fullt vrdera danskarne som ett delt och tappert folk, som gjort sin sak bra i detta krig.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter