The Hans Christian Andersen Center

Dato: 10. marts 1863
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm 10de Mars 1863.

Ngra hjertevarma ord mste dock, frn den iskldda norden, sandas Dem kre van Andersen, for att sga dem deras svenska Vaninnas hjertliga tack for Deras BrefDue frn Madrid! Den gladde mig mycket bde fr det friska Hfvet den andas och fr de lften den genom nya, skna skildringar frn de sagans och romansens lnder dem jag, och hela nord-Europa nnu s litet eller s ytligt knner. Det var en lycklig tanke den att fara fver till Alger, och att lra oss knna Paris i Afrika; fvens att se Spanien och dess Drottning i detta gonblick, sedan rhundraden kanske det mest rorika som Spanien haft. Hvad det skall bli roligt se era intryck af lifvet der! Mina intryck af de lnder och folk jag sett under min sednaste femriga resa skola, nr helst De vill det sndas Dem for Deras bibliothek, om n jag nstan vill sl vad att - de icke lser dem! De har ej tid dermed. Lika mycketj jag lter binda in dem fr Deras rkning. Och i vr eller i sommar, om De slr Dem ned i Kpenhamn, s sder jag dem.

Hvilka vackra fester ha icke nu firats der fr den nya Daagmar, prinsessan Alexandras brllopsfrd! Hr i Stockholm fira vi fven upphorligt fester, men reformfester, icke s romantiska som de Danska men hogst patriotiska och framtidsrika. fverhufvud har denna tid varit mrkvardig innom Sverige for dess anda af godvilja, rttvisa och harmoniska utveckling i alla riktningar. Den svenska qvinnan har haft sin goda del deraf uti allt mer utvidgade rttigheter, pnade vgar til arbete och sjelfstndighet, lroanstalter m. m. Ocks jubla fverallt de unga, ssom fglarna om vren och saga: "det r dock roligt att nu lefva!" Och jag, som ar gammal jublar med dem och fr dem och tackar Gud, som leder oss ur mrkret till ljuset. Jag knner mig lycklig i mitt fdernesland och lemnar det vl icke mera p langre tid. Jag har ett godt hem, mnga goda vanner omkring mig, synnerligen unga flickor fr hvilkas strafvanden jag deltar. Ett par gnger i veckan ser jag ngra vnner p the och pannkakor, och d lser jag vanligen hogt fr dem ett par af Andersens sagor ty jag kan ej gra dem och mig ett strre nje. Det r mrkvrdigt huru dessa, hr blifvit kra fr alla folkklasser. De lasas af de flesta svenskar i svenska fversttningar, men jag vill al1drig lasa dem p annat an Danska och njuter dem rtt endast s.

Frn Amerika har jag stndigt goda bref frn vra vnner Springs. Krigets olyckor och nd nr icke the rosecolored family ehuru de beklaga dem, och deltaga verksamt deri under vissaste hopp att den goda saken slafvens och frihetens sak skall segra. fven jag hoppas det, men huru mycket blod skall ej flyta dessfrinnan?, huru mycken bitterhet hrja sinnena? och landet, det skna herrliga landet!! O! detta krig, det r dock frfrligt! Vl att De ej rest dit, ej heller till det olyckliga Polen. Bttre blifva i Dannemark eller i Sverige! Jag tnker resa i Sverige i sommar, troligtvis sderut, ty Skne knner jag nnu alltfr litet. Kommer De till Kopenhamn och jag till Helsingborg s mste Vi trffas! Och nu hlsar Jag Dem p frhand p det hjertligaste vlkommen till Norden och till Deras innerligt tillgifna Systerliga vninna

Fr. Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter