The Hans Christian Andersen Center

Dato: 3. september 1837
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

rsta d. 3 Sept. - 37.

Just som jag ville skrifva till Er bsta Herr Andersen, fr att tacka Er, erhll jag en frnyad anledning dertill. Er O. T. blef mig hemtad! Innerlig och hjertlig tack nu fr alltsammans! Jag har blott sett Er ngra timmar, och likvl tycker jag mig knna Er vl, och mste skrifva till Er ssom till en vn. Tag denna beknnelse i stllet fr de grannlter som man vanligen plr sga en ung frfattare och en person af hvilken man rnt mycken godhet och artighet. Lt mig nu tala om Improvisatorn och Agnete; - man talar s gerna om hvad man mycket tycker om! Jag lskar i Improvisatorn den lifliga, sanna skildringen af barnasinnet, af folklifvet, de herrliga Naturscenerna. Ni har en sllsynt gfva att uppfatta verklighetens poesi, att tergifva den s att den fattas af lsarens ga och njutes af hans hjerta. Ni har en klar blick fr lifvets skna sanning. Jag lskar den gamla Dominica, jag lskar "den lille Abedisse" och den oskuldsfulla krleken emellan Antonio och henne; jag lskar hjelten sjelf fr hans sllsynta renhet och godhet - men alldrig hade jag blifvit kr i honom!*) Man skulle nska honom mindre svag, mindre vek under sina vlgrares odrgliga despotism; - men fven i hans svaghet r en s stor och sann godhet att den afvpnar klandret, - man frucktar nstan att taga bort stoftet frn fjrilsvingen, af fruktan att skada vingen sjelf. Egenteligen borde denna man ha vingar, - han kan ej hata eller harmas, - - han r en Engel. Francescas och hennes mans uppfostringstyranni r taget lifslefvande ur naturen och frtjente att lsas och behjertas af alla uppfostrare och soi-disant vlgrare. Det har mycket roat mig - och fr huru mngen tanke, huru mngen god vckelse har jag ej att tacka Improvisatorn! Det var vl att jag ej lste Er Agnete vid sjutton rs lder, - jag hade d visst kastat mig i sjn af begr till bljornas verld, af lngtan till djupets under. Men fast jag nu, efter lsningen, blifvit qvar p torra landet, har jag icke mindre - ehuru lugnare - beundrat denna tjusande skapelse. Agnete r en perla, skn och helgjuten. Jag r icke vrdig tala om den, jag kan blott njuta den utan "men" utan "om". Och sprket huru sknt och friskt, versen huru dansande! Ni r lycklig Herr Andersen, lycklig genom Er talang, lyckligare nnu genom Ert hjerta! Nu skall O. T. af mig lsas och njutas. Min Mor som lst Era bcker med stort nje vill att jag skall framfra hennes helsning och tack till Er. - Frn Upsala hr jag att Er Improvisator fven der blifvit mycket omtyckt. Ni mste terkomma till Sverige och nrmare betrackta folket och naturen der, och lra oss se opp p hvad vi ha fr gonen. Frlt att jag s lnge drjt skrifva Er till! Jag r en lat brefskrifverska, och jag har lefvat nu en sorglig tid; - och en sorgligare frestr! Min innerligt lskade syster Hedda, som ren var sjuk d jag sg er, har blifvit allt smre; vi ha frt henne till Paris; i nsta vecka tervnder hon derifrn - - utan hopp! Och fr oss terstr blott att nska den mest lskvrda meniskas dd, p det hon mtte befrias frn grufliga plgor. Och nu - frlt mig fven att jag s fritt skrifvit till Er mina tycken och intryck. Det r till en del Ert eget fel, ty ni har vckt hos mig en knsla af frtroende till Er. Jag tycker jag kan sga Er allt, s som jag knner det. Hvad Ni berttade mig om Er sjelf och Er frsta ungdom, en afton p ngfartyget, skall jag alldrig glmma. Det har vckt mitt lifliga deltagande fr Er framtid. Jag hoppas f veta om den - tminstne genom Era skrifter! Lef vl bsta Herr Andersen, lef lycklig. nnu en gng tack for all godhet och vnlighet Ni visat Er Svenska vnnina

Fredrika Bremer.

*) Och jag kan ej rtt frlta Anunziata att bli s mager fr hans skull. Men vl och med sorglig sanning ro hon och hennes de tecknade.

Tekst fra: Fredrika Bremer og hendes venskab med H. C. Andersen og andre danske