The Hans Christian Andersen Center

Dato: 10. januar 1862
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm d. 10

Stockholm d. 10de Januari 1862.

Huru god, huru vnlig r De icke kre, broderlige vn, Andersen, som ter och ter glder mig med deras lskeliga Andens barn! Jag har nu ftt deras sednaste sagor Psychen, Roserne og Snegeln, m. m. med den skrifna, hjertliga hlsningen frn dem! Och jag, hvad ger jag dem igen? Men de r som rosenbusken De mste "alltid springe ud" dofta, gldja, gifva; De kan icke annat.

Kunde jag dock hafva frflyttat dem till mig i mitt hem frliden afton, s hade de dock ftt ett tersken af den ljusgldje, som De sknkt- mig och flera!

Efter att ha ftt mitt hem ordnadt och putsadt p nytt (efter min femriga frnvaro,) samt frsknadt med mina sm samlingar frn Wester och Osteriand, hade jag bjudit till mig mina nrmaste vnner och slgtingar: min syster och svger (Justitierdet Quidings) min Kusin General Bn Wrede hans fru och dttrar, (De knner dem redan!). ett par personer till af min umgngeskrets, (dem de icke kanner,) en gammal tapper Philhelln, som i Grekland kmpat ut frihetskriget, och en fridsam Presidentska, och jag hade bjudit dem p att se mina Photografier frn sder och sterland se Jerichorosen. blomma och hra - sagor- af H. C. Andersen!

Photografier stora och sm samt Stereoskop gjorde sin tjenst - Jerichorosen lades i ett vattenfat - dermed och med hvarjehanda vnligt sprkande begyntes aftonen.

Efter theet och collationen satte sig alla i krets kring frmaksbordet och aftonlampan, och jag tog sagobckerna i min hand, lste frst Pen och Bleckhus, sedan Gaardhanen och Weirhanen s Rosenbusken och Snegeln slutligen: det ar ganska visst! (Ty for aftonsllskapet passade synnerligast korta gldtiga Historier). Jag ville att De hade sett det nje de gjorde, huru de allfvarsamma praktiska, vettenskapliga mnnerna logo och betygade det hjertligaste bifall i kapp med fruarne, ja lifligare nnu. Och: sdant kan blott Andersen skrifva! blef slutchoret, synnerligen efter den frtjusande lilla berttelsen Rosenbusken etc. (Denna saga har till Nyret fven blifvit fversatt i vra tidningar och vunnit allmnnt, hjertligt bifall.) Jag hade p f. m. lst Psychen for mig sjelf och deraf blifvit sorgset men hgtidligt stmd. Nr nu mina vnner sent tskiljdes och lemnade mig ensam kom den ter och mnga andra for mig; jag hade ingen lust att sfva, jag lat ngra ljus och min lampa brinna medan jag vandrade ensam i mina rum uti den tysta natten lngt fver midnatten. For frsta gngen tog jag fram och betracktade ngra Stereoskopvyer som jag ej s betracktat frut frn Jerusalem, Rom, Neapel, Basilikata, och lt forflytta mig lngt frn Stockholm midtibland den gamla verldens skna eller frfrliga ruiner. Alldrig frr hade de gjort p mig ett sdant intryck. Jag satt ter vid Bethesdadammens grusfyllda torra djup, vandrade bland ruinerna i Basilikata, satt ter under Olivetrden, i. bersn af passionsblommor i Gethsemane!

Det var mig som i en saga af Er; dikt och sanning p en gng. Konstens underbara frmga att medelst ljusets strlar framtrolla fjerran verldar stillen och tider for vra sinnen slog mig med ny beundran fvensom dess sednare produkter i photografien och det lilla Tittskpet ssom min piga kallar det. Huru riktas ej i dlaste mening vrt lif dagligen i denna tid, genom vettenskapens och konstens uppfinningar - och den befriade Psychen i dem! Huru ljusnar ej verlden, huru vidgas ej hemmet, blicken, hjertat, tanken deraf - der det finnes hjerta och tanka! - Nej, verlden ldras icke; den just satt i vxten, den hller nu frst p att rtt sl ut i blomma! - Jag gick till Jerichorosen hvars forvandling icke hittills fullt gtt fr sig. Men nu, i middnattens timma, hade den skett. Jag tog den upp ur vattnet och hll den upp mot ljuset. Hvad? Blommade den vrkeligen p nytt? Hvad ar det som lyser p de utrackta grenarne s sknt och varmt rdt, som klara blodsdroppar eller rubiner? Det var lnge innan jag kunde begripa det. Det var mig likt ett under. Och ett under r det fven , ehuru icke ett fvernaturligt. Det ar sm skarmblad, som sitta vid frhusen hvarmed det inre af grenarne ro kantade, hvilka vkta till nytt lif genom vattnet nu glnste i sknaste, klaraste rdt; och den torra skelettlika vxten ur Arabiens jord (eller frn Jordans brddar) strlade nu af lif och egendomlig sknhet. Den fngslade Psychen hade frigiort sig.

Jeg hade varit nedstmd under fregende dagar, af de der sorgsna knslor och tankar, som, ofta utan all yttre anledning, hemska De vet det vl kare Andersen! - ltt mottagliga, rrliga sjalar; men denna natt och dess syner gfvo mig ett lif och en lyftning, som jag ej latt skall frgta.

De kunde deraf hafva gjort en vacker saga!

Om jag trodde att De skulle lsa min digra bok fver sterlandet s skulle jag snda dem Dem. Men Jag tror det icke. De har ft mycket annat att lsa och skrifva. Jag skall sanda den till Ingemann som redan har den frsta delen af min resedagbok, och De kan p det gstvanliga Sor se hvad De sjelf vill deraf.

Jag laser nu intet utom hvad som hjelper mig i mitt arbete denna vinter (det fver Grekland) ngra tidningar och - Deras sagor! Dessa sagor lifva mig alltid, roa mig lta mig kanna och tnka en hel del utan att trtta mig. Derfore hushllar jag med dem, som Biet med sitt vinterfrrd af honung, och glder mig att jag har nnu mngen af de sednast mig snda Historierna qvar att gra bekntskap med under vintern. Tack och ter Tack! Gud gifve dem hlsa och lngt lif. Deras Psyche ar alltid lika ung och tjusande. Lika ung?

Psychen och ett och annat - fven i den lilla frtjusande sagan Rosenbusken ha dock ltit mig stta ett frgetecken vid detta ord. Psychen har gjort mig ondt fr Er, kre, varmhjertade vn, ty bitter smrta bor p djupet der, och trsten ar icke motsvarande. Der ara djupa blickar in i sjlens hemliga hellvete, gripande, rrande uttryck, - ngra af dem ha ltit mig grta mig, som icke grter ltt nu mer - jag beundrar denna djupblick, dess skaldens uttryck men finnes fr oss ingen trst mera trstande? Mera Evangelisk!

gonen, som frr "i de tomma gonhvalfven grtit s heta trar" - ha de ej flyttat hgre upp dit - der alla trar torkas af? - Tror Ni det ej?!

Ack! Ingen bttre n jag kan frst att de mildaste varmaste naturer ibland tvifla derp. Men and! Det ar enda trsten for den Mskliga Psychen, enda ljuset fver lifvets saga!

Jag har bref frn vra Amerikanska vanner Springs. Krigets blodiga Ornar stra icke friden p Eaglewood. Vnnerna hoppas allt godt fr Unionen, Slafvarne, Menskligheten. De frga efter H. C. Andersen, bedja mycket mycket hlsa honom.

Hlsa vra samflta Danska vnner rsteds, Ingemanns, Drewsens Collins m. fl. s mycket och hjertligt frn mig! Jag nskar dem .alla af hjertat ett godt nytt r, och hoppas att nnu, en gng i verlden, f terse dem i Dannmark, i synnerhet Ingemanns! Och De, kre trofaste - Andersen, lter De ej deras "Sommerfuglewinge" i nsta Sommar "flagre med dem fver till Tyskland Dresden, eller till Wodds Expositi6nen i London? - Och kunna vi ej trffas der? Der, hr, ofverallt och alltid Deras innerligt tillgifna systerliga vninna

Fredrika Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter