[fragment/kladde med tegning af Fredrika Bremer, signeret af hende selv.]
O! dessa barn, dessa små barn i diktens rike, Era barn hvad de äro fört[jus]ande, hvad de väl förtjena rum i diktens himmelrike! Jag är i sanning oförlåtlig, som icke förr framburit till Er min tacksägelse för gåfvan af edra nye Börn-Eventyr. Men om Ni viste, hur ofta jag tackat Er i mitt hjerta! Så skulle ni också veta huru ofta jag läst högt dessa Era berättelser för unga och gamla, för lärda och olärda och sett hur unga och gamla lärda och olärda lyssna till dem med samma förnøjelse och nästan himbära Er sitt lof. Det er bland dessa berättelser i synnerhet en, som jag alldrig tröttnar vid att läsa högt, det är "den grimme Ælling". Den är alldeles förtjusande och forträfflig. Jag har väl läst den mer än ett dussin gånger högt, för olika personer, mrn alltid erfar jag samma nöje, och det är ett par ställen vid vid hvilka jag altid känner det svårt at hålla rösten stadig. Det ena är då Ællingen för första gången får se svanorna och drages af onämnbar aning och utstöter ett rop i hvilket dess väsen ger sig tillkänna. Detta påminner om Correggio's: "Anch'io son pittore", men har en friskhet, en egenhet, som liknar ingenting annat. En glädjerysning, en innerligt ljuf rörelse genomfar mig hvar gång jag läser detta: så äfven vid sista uppträdet, der Ællingen upptages i härligheten och känner fullt igen sig sjelf i samme stund den flygger döden til mötes. Och hvilket lif, hvilka lefvande uttryck i hela denne skildring, djup i sin mening och i sitt utformande ömsom satyriskt (men på för roligt sätt!) ömsom ljuf och intagende, som blommorna, som solstrålarne, som vårens flägter. O! digter Andersen, digta sådana barn-historier; i digtens himmelrike äro de himmel och oss gamla menskor göra de till glada och goda barn.!
Ingen kan skrifva såsom ni i denna genre, och lekande lägga ett stort i det lilla en oändlig betydelse i det inskränkte och hvardagliga! Snart skall jag åter läsa högt den "grimme Ælling", neml. för Baron Berzelius och hans fru, der jag för denna läsnings förut äta middag en av dessa dagarna.
Det var nu så längesedan jag hörde ifrån er skrif mig snart hur det är med Er och hvad ni, lärda och litterater ämner i Köpenhamn företaga.
Här äro vi uteslutande sysselsatta med vår Konungs tillstånd och förutse hans nära dod och undra hur prisens redliga karakter och goda vilja.
Lef väl, lef lycklig bästa Andersen, och glöm icke berätta något om "Lefnet och Lyckken" åt Er sanna tacksamma vän.
Fredrika Bremer
Stockholm den 9 Febr. 44.-
