Dato: 17. maj 1840
Fra: Herman Sätherberg   Til: H.C. Andersen

[Sätherberg undskylder brevets sene fremkomst, men det har været så svært at samle udførlige oplysninger]

Var försäkrad att ingenting är mig angenämare än att på något vis gå Herr. Andersens önskan till mötes, och jag låfvar att, som bevis derpå, hvarje år sätta upp en forteckning på hvad vår litterära verld producerer i skön konst, med några bifoagde anteckningar öfver, huru publiken emottagit produkterna - om Herr. Andersen önskar det. Detta blifver icke något besvär för mig, ty vänskapen känner icke ordet 'besvär'.

Den förteckning jag nu sänder är kanske något oredig, men jag hoppas blifva ursägtad i anseende till mina tråkna göremål, hvilka hålla mig varm i ännu 5 veckor.

Med innerlig glädje har jag fått del af Herr. Andersens brev til Cronholm och Strandberg och af dess helsing till mig. De dager som vi voro tilsammans i Malmö och Lund blifva för mig i min Danska minneskrans oförgätliga såsom själfva bilden af den, hvor hvilkens fötter vi då strödde blommor; och jag är viss at dessa blommor, ehuru enkla och fattiga, såsom sipporna i furuskogen, få ett varmt rum äfven i det rika skaldehjertat bredvid bilderna och rosorna från söderns yppiga natur. - Hvarför äro ofta de skönasta blommor förgängligast? Hvarför kan man ej hindra tårarna att fördunsta i luften, för att deraf göra sig perlband att knyta om sina vänners hals? Jag skulle då gifvit Herr. Andersen det perlband, som jag grät i gästfrihetens armar i Danmark, för at få äga en af de perlor som Herr. Andersen här gaf till lön åt vår vänskap. Men sådanna perlor trifvas ej på jorden, der fördunsta de. Vi återfinna dem väl engång i himlen - ty jag tror att Englarne leka med perlor.

Några nyheter från den litterära verlden skulle jag önska kunna meddela; men för närvarende producerar pressen hos oss mest riksdagslitteratur. Vår riksdag är denna gång utmärkt af kraft och af en starkt, genom känslar af djupa sår, uttalad vilja hos nationen. I följd af oppositionens styrka ha vi äfven åtskilliga förbättringar att vänta inom våra föråldrade Statsformer. Detta allt är dock icke något nytt för herr Andersen; ty Aftonbladet läses ju äfven i Danmark ...

Glöm ej bort Sverige och heller icke

Herr Andersens

tillgifne vän och tjänare

Herman Sätherberg.

P.S.

... Det är ledsamt att jag ej föränn nu kunnat uppfylla det löfte som jag gaf Herr Andersen; men jag längtar att framdeles få ådagalägga, at jag ej älsker långsamhet, då jag lofvat uppfylla ett löfte, som jag gaf Herr. Andersen. Cronholm, Strandberg, Gleerup och Nygren helsa mycket till Herr Andersen,och Lindlbad ber mig tacka för den uppmärksamhet Herr. Andersen visat honom såsom compositör. Vi hafva i afton musikalisk soirée med dans på stadshuset.

[Vedlagt fortegnelse skrevet af Sätherberg, på 31 svenske publikationer fra 1839 og 10 fra 1840, hvortil brevskriveren har knyttet nogle bemærkninger]

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost