The Hans Christian Andersen Center

Dato: 19. marts 1844
Fra: Jenny Lind   Til: H.C. Andersen
Sprog: dansk, svensk.

Stockholm den 19. Mars 1844.

Min gode broder!

Herr Bournonville nmner i sitt sista bref till mig at De "flder Taarer", fr det jag r s tyst. Detta r vl ett skmt, frstr jag, men som jag har ondt samvete i anseende till min gode broder, skyndar jag mig att med ngra rader ska gra mig nnu en gng pmint och bedja min vn och bror ej vara fr ond p mig utan ge mig snart ett bevis p, att jag ej alldeles frverkat min rtt till Deras vnskab och vlvilja! Outsgligt mycken tack fr de skna berttelserna! Jag finner dem s gudomligt vackra, att jag tror, det r det renaste och hrligaste, min bror ngonsin ltit flyta ur sin penna. Jag vet ej, hvilken jag skall ge priset, men - gud vet om "Den grimme lling" nd r och blir den vackrasta. - Min gud! hvilken hrlig gfva att s kunna kldja sina ljusa tankar i ord, att p en liten papperslapp gra s begripligt fr menniskorna hvad det vil sga, att det dlaste ofta ligger som mest undangmdt och fverhljdt af uselhet och trasor, tills frvandlingen intrder och visar gestalten i en gudomlig dager. Tack, innerlig tack, fr s mycket rrande och lrorikt! Nu lngtar jag mycket efter den stund, d jag mundtligen kan f sga min gode broder, hur jag r stolt fver den vnskap, jag ftt rna, och med mina visor uttrycka en, om n obetydlig, tacksamhet! - men min bror br visserligen bttre n ngon annan uppfatta vrt svenska ordsprk: hvar fgel sjunger efter sin nbb! Mlle Bremer skref ju til Dem? - Svea Rike har nu sorg; - frid fver de hdangngne! lyckligast r man nog nd, nr man r vl undan. Nu r vr theater stngd fr en tid af 7 -8 veckor, och det r ej njsamt; men vi infva likvl under tiden nya saker. Vet min gode broder! jag har s trefligt hos mig. Glada, sol-ljusa rum, en nktergal och en grnsiska; den sistnmnda r likvl sin beryktade kamrat vida fverlgsen i att sjunga; ty - under det den frstnmnde sitter ruggig och tyst p sin pinne, hoppar den andra i sin bur och ser s vnlig och lefnads-glad ut, som vore han till brja med alls icke afundsjuk utan i det stllet funne sig blott skapad fr att uppmuntra sin tysta vn! - Sedan sjunger han en sng - s hg - s djup - s lskvrd och klingande, att jag stter mig bredvid honom och inom mig uppstmmer en ohrbar lof-sng till den, som "mktar s mycket i de svaga". Ack! det r gudomligt att knna sig rigtigt god till sinnes! Min gode, bste broder! Jag finner mig nu s lycklig. Jag r som komme jag frn ett stormigt haf in i en fredlig koja. Mnga strider hafva lugnat sig, mnga tankar klarnat! mngen stjerna tindrat upp igen! och - jag bjer kn infr ndens thron och utropar: Ske Guds vilje i allt! Farvl! Gud vlsigne og skydde min broder nskar af hjertat den tillgifna systren

J e n n y

Om min broder hndelsevis rkar Herr Schram, s sg honom, att det glder mig hjertligt, att han fr en stllning.i lifvet, som han finner sig belten med; vidare kan han sga, hvad jag menar. Fr all del - skrif snart till mig - och tyck ej, jag begr fr mycket; men det r s roligt att lsa och f bref frn Dem!

Tekst fra: Et Brev fra Jenny Lind til H. C. Andersen

Stockholm den 19. Mars 1844.

Min gode broder!

Herr Bournonville nmner i sitt sista bref till mig at De "flder Taarer", fr det jag r s tyst. Detta r vl ett skmt, frstr jag, men som jag har ondt samvete i anseende till min gode Broder, skyndar jag mig att med ngra rader ska gra mig nnu en gng pmint och bedja min vn och Bror ej vara fr ond p mig utan ge mig snart ett bevis p, att jag ej alldeles frverkat min rtt till Deras vnskab och vlvilja! !

Outsgligt mycken tack fr de skna berttelserna! Jag finner dem s gudomligt vackra, att jag tror, det r det / renaste och hrligaste, min Bror ngonsin ltit flyta ur sin penna. Jag vet ej, hvilken jag skall ge priset, men - Gud vet om "Den grimme lling" nd r och blir den vackrasta. - Min gud! hvilken hrlig gfva att s kunna kldja sina ljusa tankar i ord! att p en liten papperslapp gra s begripligt fr menniskorna hvad det vil sga, att det dlaste ofta ligger som mest undangmdt och fverhljt af uselhet och trasor, tills frvandlingen intrder och visar gestalten i en gudomlig dager. Tack, innerlig tack, fr s mycket rrande och lrorikt! nu lngtar jag mycket efter den stund, d jag mundtligen kan f sga min gode Broder, hur jag r stolt fver den vnskap, jag ftt rna, och med mina visor uttrycka / en, om n obetydlig, tacksamhet! - men min Bror br visserligen bttre n ngon annan uppfatta vrt svenska ordsprk: hvar fgel sjunger efter sin nbb!!

Mlle Bremer skref ju til Dem? - !

Svea Rike har nu sorg; - frid fver de hdangngne! lyckligast r man nog nd, nr man r vl undan. - !

Nu r vr theater stngd fr en tid af 7-8 veckor, och det r ej njsamt; men vi infva likvl under tiden nya saker. !

Vet min gode Broder! jag har s trefligt hos mig. Glada, sol-ljusa rum, en nktergal och en grnsiska; den sistnmnda r likvl sin beryktade kamrat vida fverlgsen i att sjunga; ty - under det den frstnmnde sitter ruggig och tyst p sin pinne, hoppar den andra i sin bur och ser s vnlig och lefnads-glad ut, som / vore han till brja med alls icke afundsjuk utan i det stllet funne sig blott skapad fr att uppmuntra sin tysta vn! - Sedan sjunger han en sng - s hg - s djup - s lskvrd och klingande, att jag stter mig bredvid honom och inom mig uppstmmer en ohrbar lof-sng till Den, som "mktar s mycket i de svaga". Ack! det r gudomligt att knna sig rigtigt god till sinnes! Min gode, bste Broder! Jag finner mig nu s lycklig. Jag r som komme jag frn ett stormigt haf in i en fredlig koja. Mnga strider hafva lugnat sig, mnga tankar klarnat! mngen stjerna tindrat upp igen! och - jag bjer kn infr ndens thron och utropar: Ske Guds vilje i allt! !

Jag har beslutit att ej p flere r gifta mig - nej! jag vil helga min ungdom t konsten, men tro ej att jag under tiden mnar glmma Dem som vist mig den renaste och oegennytigaste krlek! nej! nst konsten blir han mit lefnads-ml!!

Farvl! Gud vlsigne og skydde min Broder nskar af hjertat den tillgifna systren

Jenny

[langs kanten s. 1] Fr all del - skrif snart till mig - och tyck ej, jag begr fr mycket; men det r s roligt att lsa och f bref frn Dem!

[langs kanten s. 4:] Om min Broder hndelsevis rkar Herr Schram, s sg honom, att det glder mig hjertligt, att han fr en stllning i lifvet, som han finner sig belten med; vidare kan han sga, hvad jag menar.

Tekst fra: Solveig Brunholm (fotokopi s 10-13)

Min kjre Ven og Broder!

Hr. Bournonville meddeler mig i sit sidste Brev, at de flder Taarer, fordi jeg er saa taus. Det er vel dog kun en Spg, troer jeg. Men da jeg med Hensyn til Dem har en ond Samvittighed, skynder jeg mig med nogle Linier endnu engang at bringe mig i Erindring og beder Dem som min Ven og Broder ikke at vre vred paa mig men snart at give mig et Bevis paa, at jeg ikke har sat min Ret til Deres Venskab og Deres Velvilje ganske overstyr.

Usigelig mange Tak for de skjnne Fortllinger! Jeg finder Dem saa, guddommelig smukke, at jeg troer, det er det Reneste og Herligste, som nogensinde er kommen fra Deres Pen. Jeg veed ikke, hvilken af Fortllingerne, jeg skal tilkjende Prisen, men - Gud veed om ikke "Den grimme lling" er og bliver den skjnneste. Gud, hvilken herlig Gave at kunne klde sine hje Tanker i Ord og paa et Blad Papir saaledes at gjre andre Mennesker begribeligt, hvad Meningen er med, at det dleste ofte frer en skjult Tilvrelse, omgivet af Elendighed og Pjalter, indtil Forvandlingen indtrder, og dets sande Vsen viser sig i det guddommelige Lys! Tak, inderlig Tak for saa meget Rrende og Lrerigt! Nu lnges jeg kun meget efter den Time, hvori jeg mundtlig kan sige Dem, hvor stolt jeg er af det Venskab, De skjnkede mig, og for hvilket det nok. vil blive mig forundt med mine Sange at udtrykke min ringe Tak. Devil sikkert bedre end nogensomhelst Anden forstaae vort svenske Ordsprog: "Hver Fugl synger med sit Nb".

Frken Bremer skrev vel til Dem? Sveas Rige har nu Sorg*). Fred med den Bortgangne! Lykkelig er man dog kun, naar man er godt gjemt. -

Nu er vort Theater lukket for en Tid af 7 eller 8 Uger, og det er i hvert Tilflde ikke morsomt, men vi indve i det Mindste i denne Tid nye Sager.

De kan troe, kjre Ven, at jeg har det rigtig hyggeligt hos mig, et livligt, solbeskinnet Vrelse, en Nattergal og en Sisgen. Denne sidste er sin vidtbermte Kammerat langt overlegen i at synge. Medens Nattergalen sidder sammenkrben og taus paa sin Pind, hopper min Sisgen muntert omkring i Buret og seer saa venlig og lystig ud, som om den ikke kjendte til Misundelse, men kun var skabt til at opmuntre sin tause Naboerske. Og aaa synger den saa hjt, saa dybt, saa elskvrdig, saa klangfuldt, at jeg tager Plads ved Siden af den og i mit Indre istemmer en for andre uhrlig Lovsang til ham, som formaaer saa meget med en saa ringe Skabning. O, hvor det er guddommeligt at fle sig tilfreds!

Min kjre, bedste Ven, jeg fler mig i Virkelighed saa lykkelig! Jeg har det, som om jeg var kommen fra det stormende Hav til Fredens Hytte**). Mange Kampe ere overstandne, mange Tanker ere komne til Klarhed. Mangen Stjerne er atter begyndt at glimre - jeg bjer mit Kn for den evige Naades Trone og udbryder: Guds Vilje ske i Alt!

Lev vel, Gud beskytte. og velsigne Dem, det nsker

Deres hengivne Sster

Jenny

Trffer De Hr. Schram, saa sig ham, hvormeget det glder mig, at han har opnaaet en Stilling i Livet, hvormed han fler sig tilfreds. Han vil forvrigt selv bedst formaa at sige, hvad jeg egentlig mener.

I hvert Fald skriver De mig nok snart til, og De maa ikke troe, jeg forlanger saa meget, men det er mig en saadan Glde at modtage og lse et Brev fra Dem.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter