The Hans Christian Andersen Center

Dato: 19. februar 1844
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

O! dessa barn, dessa smbarn p diktens omrde ara hnryckande skna; de frtjena vl en plats i diktens himmelrike.

Det r mycket ortt af mig att icke frr n nu hafva egnat Er min tacksagelse for sknken af edra Nya Barnsagon. Men om Ni viste, hur ofta jag tackat Er i mitt hjerta, och hur ofta jag med hg rst forelst dessa berttelser af Er fr unga och gamla, lrda och olrda!

Ack! att Ni d kunnat se hur unga och gamla, lrda och olrda lyssnat till dessa dikter med lika gldje och lika varmt intresse, huru de med gladt leende och rrda hjertan uttalat Ert berm! -

Bland dessa berttelser r det synnerligast en, som jag alldrig kan trttna att frelsa; det r den fula Ankungen. Den r tjusande och fortrfflig. Mer an ett dussin gnger har jag forelst denna berttelse fr olika personer och all tid ftt erfara samma gldje. Deri frekomma ett par stimen, vid hvilka jag blott med mda formtt undvika en darrning p rosten, t. ex. det, d ankungen forsta gngen fr se svanorna och af en dunkel aning kanner sig dragen till dem och utstter ett anskri, hvari hans egen Verkliga natur ger sig tillkanna. Det pminner om Correggio's: Anch'io son pittore. Men det har en friskhet, en frg, som icke lter sig jemnfras med ngonting. En gldjerysning, en innerlig, outsaglig rrelse genomblixtrar mig, s ofta jag lser detta, och likas i det sista upptrdet, d ankungen blir upptagen till hrligheten och fullkomligt klart fattar sitt eget vsen i samma gonblick, han flyger dden till mte. Hvilket lif, hvilket lefvande uttryck i hela denna skildring, djup i sin betydelse och s kta satirisk i utfrandet (men tillika s harmls), lika s ltt och s intagande som blomman, som solstrlarne, som vrens foglar! O, Diktare Andersen, dikta sdana barnsagor! Hos barnen vcka de den tankande menniskan, och oss gamla menniskor gra de ter till glada och goda barn. Ingen formr p detta stt skrifva ssom Ni, och under lek inlgga ett stort i det lilla, en ondlig betydelse i det begrnsade och hvardagliga. -

En lng tid har redan frflutit, utan att jag hrt ngonting frn Er. Skrif nu snart, hur det str till med Er och hvad edra lrda och litterara vnner i Kpenhamn hafva for sig! Lef glad, lef lycklig, bsta Andersen, och glm icke att meddela underrttelser om er lefnad och lycka t Er tacksamma vnninna-

F. B.-

Stockholm den 19 Febr. 1844.-

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost