The Hans Christian Andersen Center

Dato: 3. juli 1837
Fra: Carl Fredrik Dahlgren   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Till Digteren Andersen

Jag Seeland sett. Det r en djlig m.

Till gjrdel ger hon den blanka sj.

Hon bok och blommor vaggar i sin famn;

Dess krona r det tcka Kpenhamn.

I hennes hager jag forlustat mig,

Och svrmande jag gtt p kyske jongfrustig.

I runde Torn jag oldtidsverk har sett.

P Westerbro t Bjrn och Paschan lett.

D lefde Rask, den dle hedersman,

Som i conjungationen aldrig hann,

Trotts all sin kunskap, till amavi opp,

Ty han som ungkarl slt sitt lefnadslopp.

P Frederiksberg jag om en Sndag var,

Saa deres konge, Dannerikets far,

Han seilede lngs utt spegelvg

En frid, som qullens, p hans anlet lg.

Hos Oelenschlger spiss' jag rde grt.

Charlotte d lefde, nitton r och st.

Frn tidens bng och verldens tomma flrd

I sorten mull hon standset nu sin frd.

Gudfrugtig var jag ock: p tvenne vis.

Jag hrde Mynster. Han frtjenar pris.

Fr Thorvaldsen i fruekirkens skt

Jag bjde kn och tjusningstrar gjt.

Men Malergalleriet mig gjorde gal!

Det var frmycke se i sal vid sal.

D jag kom ut frn desse underting,

Min hjerna lopp liksom en snurra kring.

P danseboden var jag ock en gng,

Men der min vrelse blef icke lng.

Trngt rummet var. De piger, der jag saa,

I deras gon lg ej ngon himmel bl.

I Julii mnad jag ett rus mig tog

Med fem, sex Danske vnner p en krog,

Ty Bellmans fest jag mindes att det var,

Och derfr jag mitt offer Bacchus bar.

I deres By, hvarhellstjag mnde g:

Tre klandervrda ting jag sttte p:

Pounsch, brnvin, och det tredje snus:

Af intetdera fick man nnsin rus.

Men suppen var ondligt delikat,

Och allt det grna s i kopp som fat.

Men framfr allt ut supra p sitt stt

Var byens brd och boll ed egens rtt.

Emellertid, hvad j ag der rna fick

Mig djupt och innerligt till hjertat gick.

Hvarhellst jag satt och gick och stod

En hvar mot mig s vnlig var och god.

Saa megen tack jag derfr nu frambr

Till vres Nabor, mangen vnnekr.

Vid Diktern Anderssen jag binder denna skl,

I dag vr gst och hgtids freml.

Impromptu dock ej af Improvisatorn men af C. Dahlgren

Stockholm d. 3 Julii 1837.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter