The Hans Christian Andersen Center

Dato: 6. maj 1836
Fra: Per Daniel Amadeus Atterbom   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Upsala den 6 Maj 1836

Hjertligt hgaktade, dyrbare Vn! S vgar jag kalla Dem, ehuru vi nnu ej lekamligen hafva sett hverandras anleten; men i de lyckliga stunder, d en poesi-lskande vninna frelste mig Deras "deilige" "Improvisator", knts emellean oss et sympathiskt band, hvilket sedan, p ett fr mig lika fverraskande som angenmt vis bekrftades genom gfvan af Agnete og Havmanden och srskildt genom det lilla bref, som p dess perm s varmt tolkade Deres fr mig gynnsamma tnkestt. Det vnskapsfulla af detta tankestt yttrade sig der fven i den billiga nskan, att erhlla ett par ord til svar; och jag kan sannerligen ej begripa, huru jag kunnat lta (hardt nra) ett helt r frflyta, innan jag uppfyllt den. Kan likvl det i ngon mn lnda mig till urskt, att detta r til strre delen - tminstone de sednare mnaderne deraf - varit af de obehagligaste och mest nedstmmande i min lefnad, s vill jag nmna detta; men beder Dem tillika vara fvertygad, att jag alltid, s lnge andan nnu i mig r qvar, skall frblifva lika ofrtruten i kampen mot mitt de, som trofast i min tillgifvenhet fr Dem och i min tack fr alla de ljud frn en bttre verld, med hvilka De och andra dla skalder -liksom fordom David hos Saul - tminstone tidt befriat mig frn de onda andarnes Sllskap. Af den unge lskvrde, med bde Dnamarks och Sveriges litteratur bekante Fransmannen Marmier, som lifligt interesserar sig fr Dem, har jag hrt frtljas Deras mrkvrdiga biographi, och vet als att fven De haft mngfaldiga svrigheter och bekymmer at genomkmpa. Dock synes det, som befunne De Dem tminstone nu i en fr utbildningen af Dereas herrliga snillegfvor frmnlig stllning; en stllning, der vlvilja, aktning, uppmuntran kommaa Dem til mtes. En sdan stllning har icke blifvit mig beskrd - och jag har, numera, ingen utsigt, att den blifver det ngonsin. Den sndaste orttvisa ena sidan, den kallaste likgiltighet den andra, och - genom bda - i ordets fullstndigaste bmrkelse skam til task: se der den luftkrets, i hvilken min sngm andas, och der hon lngsamt inandas dden.

Undra derfre ej, om mina poetiske barn likna blommor, som dels ro frostbitna, dels ock kanske mera artificiella n naturliga! Konstnren m ga inom sig hvilken himmelsk gnista som helst, s behfver han dock utifrn ngon jordmn, ngon solvrma. Och nr man uppntt sitt fytttonde r, utan att nnu dessa ndvendiga villkor infunnit sig, s m det vara frlttligt, om man stundom knner sig mtt p frsken att icke dessmindre s och plantera.

Dock - det var ej min mening att beklaga mig; blott at anfragot, som kunde gra min lnga tystnad mera begriplig. Hvad jeag deremot borde utfrligt skildra, r den gldja, den ofrgtliga njutning, som Improvisatoren, frelst i en krets af lika sinnade vnner, gifvit mig och oss alla. Den rde den mest sanna och mest poetiska resbeskrifning fver Italien, som jag knner. Skulle jag drista anmrka ngonting, som liknade klander, s vore det, att sjelfva hjelten r ngot fr litet Italienare, eller ngot fr mycket nordbo. Eljest utgr det (bland mycket annat) i denna roman det frtrffliga, at det i sjelfa det 8s ofta missknda) folklynnet goda og godsinta blifvit med trohet, vrma, naivetet uppfattadt och mladt. Framstllningen af seder och natur har fverallt en stor, skr, harmonisk sanning. Sngarinnans charakter och lott r tragiskt gripande. Skildringen af Azurgrottran, som under mit besk p Capri (der jag tilbragte et par dagar) nnu ej var upptckt, r en af de mest frtrollande, jag ngonsin varit med om att betrakta. Mycket vore om denna i s mngen hnsigt utmrkta roman att tillgga; men jag hinner ej denna gng.

Agnete og Havmanden r en djup och rrande dramtisering af den gamla vlbekanta Folkvisan. Sjelfva fretalet ger ett poetiskt intryck.

Nu slutar jag med, att fr egan rknning upprepa Deras vnliga ord: "skjnk mig den Glde, at skrive mig et lille Brev til!" Jag lofvar heligt, at nsta gng besvara det skyndsammare. Evigt Deras tillgifnaste

Atterbom

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter