The Hans Christian Andersen Center

Dato: 11. december 1872
Fra: Jenny Lind   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Oak Lea.

Wimbledon Park.

London.

11. Dec. 1872.

Min rade Vn.

Det har redan lnge varit min afsigt att skrifva Dem till at tacka fr den vnlige hlsningen genom "Lykke Peer", men - hvarje dag innebr s mnga plikters upfyllande - att det er icke altid ltt att sitta stilla vid skrifbordet; - samla sina tanker ok tala vid en gammal trofast vn!

Jag har ocks varit mycket sjuk frn slutet af Juli tills November - solen hade den frgngne sommaren en egendomlig kraft i sina strlor - ok jag fick ett solstick p inelfvorna hvilket hotade att sluta mina dagor - men aldrig har jag tilfrene haft en s ljuflig tid som under denna sol-sjukdom.

fvergngen syntes mig s ltt - s skn - s ljus - Hemmet - det rtta, efterlngtade stod s himmelskt fr min syn - alt jordiskt, all ngest, all smarta, alla en finknslig sjls otaliga lidanden hade s helt ok hllet gtt till ro - sjlen var i en sdan stilla inre harmonie med dess skapare - att jag hade blott en lngtan: alt f g!

Men - Herran hade i sin nd bestmmt annorlunda - ok vaknandet til lifvet igen, med alla dess sm jammerliga bekymmer; dess ffanga ok bestyr var ingalunda en gldje fr det till Himmelens ljus ok frid lngtande hjertat. Min Frlsares upstnddelse - Hans segerfana bereder ju vgen fr alla Hans troende barn - ok fastn jag innerligen beknner mig vara en stor synderska - s r dock Herrans nd i Christo strre - ok de orden: jag slpper icke Herran med mindre Han vlsigner mig tonade jmt i min sjls ron! Ja - min kre, dle vn Andersen, med sitt rena barnasinne - s r det - s blir det - som barn mste vi komma in - Det knde jag s lifligt under min hrrliga sjuckdom. Ingen talang - inga skallade dugder - intet rygte heller snille hjelper oss - men barnabnen - ppnar drren.

Jag wille ej lta dette r g till nda utan att snda Dem desse rader. M de trffa Dem vid god hlsa - heller - hvad bttre r: i en sdan sinnesstmning att De kan utropa: "Ske Din vilje"! kunna vi sga den korta sentensen i all upriktighet - s betyder fga om vi hafve frjd heller sorg. De hafva haft mycken frjd - mycket erknnande - mnga vnner under denne jordevandring - s har jag! vi hafva bda ondligt mycket att tacka Herren for ok jorden ar ocks skn! Jag kan aldrig frlora det intrycket Mendelssohns dd gjorde p mig -

Jag har aldrig varit densamma i mitt inre lif efter den forlusten. - Alt hvad jag ssom konstnr djupast knde; Alt hvad jag ssom Mnniska renast warmast hade som ideal - Alt hvad den himlaborna Musiken hviskade till min sjl - alt fann en genklang i honom - ock den rena, oegennyttiga Vnskap ok syskonkrlek vi buro fr hvarandra - ar nn i denna stund lika lefvande, lika ung! ak denna "lefvande" knsla vittnar bst - att det finnes en upstndelse; att det finnes ett saligt, soligt, oskyldigt lif efter detta; ock att "jene himmlischen Gestalten - sie fragen nicht nach Mann und Weib!"

Den trofasta vn jag har vid min sida har mycket af Mendelssohn, r ocks en djupt musikalisk natur ock frstr att taga trsten frn "all lifsens klla." ok ljuft r det att med sin mann kunna fritt berra alla punkter hvilka st i sammanhang med vrt hjertas Eolsharpa.

Ja min rade van - Poesie - Musik - Konst - ra hrliga uppenbarelser af den harliga Gudomen - lyckliga ra vi som vgat nrma oss den Hgstes Thron genom den kta Konstens ok Poesiens portar.

M denna gudaburna gfva bringa frjd ok frid till Deras lskande sinne d Herran kommer med Alfvar ok klappar p drren - lifvet r oskert fr oss alla. Vi kunna hvarje minut blifva kallade - det erfor jag som blef slagen just nr jag knde mig som strkast derfre kann jag ej hjelpa att derom orda till Dem jag upriktigt hller af. ok De - kre Andersen - hafva altid gt ett rum i mitt minne ok hjerta; ok De ra en af dem som blef snd p min stig fr att str poetiska blommor hvars doft icke frgr; ok hvars lskeliga barna sinne vckte en vnskap som inget haf, inget land formdde skilja! Tack nnu en gng for den gracisa, varme, begfvade Lykke Peer. - Men glm icke att det finnes ett nnu hgre ml n konsten - ok att vr korsfste Frlsare will ha vrt sinne odeladt - ok att vi msta lska alting - Man - barn - vnner - syskon - frldre - ja konsten i Honom! - ok att den underbara Carrire som jag hade - de underbara ord som jag af mina medmenniskor fick emottaga, hade sprungit frn en klar klla, viz: min oafltliga bn att hvad jag gaf mina brder mtte ha sitt lif i evigheten ok Gifvaren af gfvan, icke den skapade varelsen, skulle blifva prisad! ok Han hrde mina trgna, aldrig uphrande bner!

S knner De det ocks, det vet Jag. Ok nu farvl - Herrens frid vre med min kre van. F vnner hafva skrifvit s alfvarligt, men f vnner hafva knnt mer den varma nskan att bringa dem ett tecken af sann christlig syskonkrlek n

Deras warmt tilgifna

vn

Jenny Lind-Goldschmidt

Tekst fra: Solveig Brunholm (microfilmscan 66, 32-48)