The Hans Christian Andersen Center

Dato: 18. september 1866
Fra: Bernhard von Beskow   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm den 18. September 1866.

Kre, gode Vn!

Du tnker frmodligen, att jag antigen r hdangngen till ett bttre lif, eller ett monstre af otacksamhet, men ingendera r hndelsen. Sant r dock, att jag war p wg till det frra, alldenstund jag, sedan wi sednast sgos, warit fr dden, och att den lngsamma konvalescensen, under hwilken pennans bruk war mig frbjudet, wllat det lnga drjsmlet med uttrycken af min tacksamhet fr Din wnliga skrifvelse frn Lissabon, hwaraf vi med fgnad sett, att Din helsa varit god, att Din resa gtt lyckligt, och att Du fwerallt erfarit ett festligt och hjertligt emottagnde, samt frkat det redan rika antalet af wnner. Nu kunna wi ocks hoppas en ny skrd af reseintryck och fwentyr, sedan Du ter kommit hem.

Hos oss har det warit omwexlande. Allaredan under hsten war min helsa ej rtt god, och mot vren hade jag ett anfall af lung-inflammation, hwilket bragte mig till grafwens bredd. terstllandet gick mycket lngsamt. Lkarne hade freskrifwit en Badkur wid Ems, men d utbrt kriget, allt blef upp-nedvndt i Tyskland, och wi ndsakades att stanna hemma. Vistelsen under ngra weckor p ett vackert landstlle hos min Bror, har dock warit wlgrande, och jag har druckit Emser-Watten inom hus. Den innewarande mnaden har jag hoppats f begagna till en "Erholungs-Reise", men det fortfarande regnet, man nstan kan sga Syndafloden, har dertill warit fga inbjudande, och nnu synes icke Arkens dufwa med oljequsten, frkunnande att jorden ter r grn. Och redan nalkas hsten med stora steg, s att der r fga utsigt fr mig till ngon lngre utflygt. Egentligen borde jag just resa ut i Oktober, eller vid den strnga rstidens annalkande, fr att kunna tilbringa wintren i Sdern, hvilket r det enda werksamma medel fr brstsjukdomars botande, men min akademiska tjenstebefattning tillter det icke. Du frgar mhnda, hwarfr jag icke tager afsked derifrn, d jag ngra tretti r tjent s godt som utan ln, och tjensten, ekonomiskt taladt, kostat mer, n den inbragt. Men jag kan dock nu mindre, n frut, stta i frga att taga afsked, d de lrda Samfunden i Stockholm, med den swenska Akademien spetsen, p min 70de fdelsedag bragte mig en hyllning, som nnu hittills icke tillfallit ngon. I fall Du ej hrt ngot derom, hvilket ltt r mjligt, d Du den tiden war i Lissabon, der underrttelser frn Sverige ro sllsynta, och om det kan interessera Dig knna frhllandet, s bilgges en liten tidningsnotis derom. Medaljen r utmrkt wacker, och jag ville gerna snda ett aftryck deraf, nr tillflle gifves. Under afwaktan deraf inneslutes den fotografi, efter hwilken bilden r graverad, och som sgs wara den mest liknande, som nnu r tagen. Du ser, att d jag i mitt swar p Excellencen De Geers tal yttrade mig anse det ssom en helig pligt, att t det kall, som Akademien t mig uppdragit, offra mina terstande krafter, mste jag stanna p min post s lnge som mjligt. Min hustrus helsa har, Gud ske lof, detta r varit bttre, n det fregende. Hon tackar fr din wlvilliga hgkomst och ber om sin wnliga terhelsning. Nu lef wl, gode vn, och gld snart ter med ngra rader

den gamla vnnen

Beskow.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost