The Hans Christian Andersen Center

Dato: 29. december 1857
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Rom d. 29 Dec. 1857.

lnnerlig Tack, kre Danske Broder och Vn fr den lilla BrefDue, som kom till mig nyss hr och gladde mig med vissheten att De, ssom alltid, tnker i vnlighet p mig. Deras nya Bok glder jag mig t att en dag f lasa. Dess plan syntes mig god och sann. Utan jordelifvets ohjelpliga sorger och olyckor skulle vi omjligen komma att knna behofvet af en frlsare fr vr andliga ssom fr vr lekamliga tillvarelse. Bibeln, som innehller hans historia frer oss att lra knna honom, hans makt och eviga verksamhet, stter oss i yttre rapport med honom. S kan menniskan stta sig i den inre genom bn, betracktelse, krlek - hela sitt lif. Och slunda r Bibeln verkl. den Lyckans Ros som frer till himmelen och det eviga lifvet. Att ha gjordt Romanen till brare af en sdan frmstallning r en stor frtjenst, om n troligt r att frst eftertiden skall fullt uppskatta den. Det r tid p att Romanen allt mer gr sig ls frn sina sm krleksaffairer eller, behandlar dem ssom de bra behandlas neml. som Episoder i den stora Romanen af menniskans lif, der Hjelten r Gud och hjeltinnan d. mskliga Sjlen.

Det r sknt af Dem att ha ppet brutit denna nya vg. fven jag drifves af inre ndvndighet allt mer ditt. En liten bok af mig skall kanske, p vren bertta dem ngot derom.

Hvilken var den Mand hos hvilken jag skulle ha bodt i Geneve? I mina gon var personen en hederlig Enkefru, sednare en prestfamilj nra Geneve, i hvilken husfadren visst alldrig reser lngt frn hemmet.

Om mitt vistande i Rom har jag berttat litet i brefvet till Henriette. Wulff. Lifvet hr ar mig blott alltfr rikt, och man kan hr frukta en indigestion af konstverk och skna saker. Ocks tar jag in dem i sm portioner. Med Skandinaviska vnner och fven med andra hr talar jag ofta om Dem och Deras digter hvaraf tskilliga (deribland Improvisatorn) ra oversatta p Italienska. Jag hoppas att terse Dem nsta r och lefver Deras innerligt tillgifna beundrarinna och Vanninna

Fredr. Bremer.

En hjertlig halsning till Ingemanns och andra Danske vanner.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter