The Hans Christian Andersen Center

Dato: 14. december 1855
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm d. 14 Dec. 1855.

Vn och broder! D jag nu under en s lnig tid haft nje och njutning af Deres Livs fventyr r det endast billigt, att jag sger Dem mitt hjertas innerliga tack derfr! Ja, tack fullt och hjertligt! Boken r god och kan icke gra annat n godt, bde fr den uppriktighet och den krleksfulla ande som lefver deri. Detta r mitt intryck af boken; jag r glad t den, ville icke ha den annorlunda, och anser den som en ren och mogen produkt af Deras natur och anda. Gud har gifvit dem att skrifva den s. Den r fven deri en sann Naturprodukt att Skaldens lif och lynne der stdse bryter fram i sng med en slags Naturndvndighet; ty under det verkliga lifvets skiftande scener i sorg och i frjd mste han sjunga, och lifvet och vingarne som jag knner (och alltid knnt) i deras sng visar mig huru egendomlig denna gfva r, huru stor skiljnaden r emellan den verkliga Skalden och de mnga Versmakarne, bland hvilka jag sjelf varit i yngre dagar. Emedlertid hade jag nskat att De visat oss litet mer af lifvet och arbetet i den der hemlighetsfulla verkstaden som frambringat Era fventyr, poemer, m. m. huru ingifvelsen kommer, nres; huru de fdas dessa andens barn innom Deras sjl. Ty dessa sjlens phenomener gestallta sig olika hos olika naturer, och det r af stort interesse att hr jemfra och betrackta.

Srskilt mste jag tacka Dem fr det stora nje jag haft att genom denna bok lara nrmnare knna rsteds och hlenschlgers lskvrda personligheter, och huru delt de varit Deras Vnner. hlenschlger knde och frstod jag frr icke s. De sednaste tilldragelserna med Hartmans och rsted rrde mig p nytt, i det ljus i hvilket De framstllt dem. Jag minnes huru hemsk jag blef, och missnjd med mig sjelf fver att jag bad Hartman, efter det lilla stycket fjarilens flygt spela sorg-marschen, och forundrade mig huru det hade kunnat falla mig in att sluta den lilla festliga aftonen, som blott var mnad att vcka glda intryck, med en Sorgmarsch. Men vi gras ibland till propheter utan att vi kunna hindra det. Detta lifvets utgng ar i alla fall, for oss alla, en sorgmarsch. Vl om den r s full af hghet och harmoni, som Hartmans fver Torwaldsen!

Det r om Aftnarne under denna morka hsttid, som jag ltit lsa fr mig Deras Livs Eventyr (mina gon tillta mig ej att sjelf lsa vid ljus) brjan deraf af en klassiskt skn ung flicka, sednare delen af en ung tck Baronessa Mrner som nu bor hos mig i egenskap af lektris. Och jag ville att De hade kunnat kasta en blick p de lsandes af Lampskenet upplysta ansigten och sett uttrycket af lif och nje som der, mlade sig derunder och hrt deras utrop af interesse eller tillfredsstllelse. I sammanhang med Deras biographi lter jag nu fven lsa fr mig stycken af Dem hvilka jag icke frr lst och om hvilka den talar, ssom Fuglen i Pretret (som r mycket tck och behndig) m. fl. nnu en gng innerlig tack derfor, och fr s mycket mycket som De sknkt mig!

Jag skrifver nu till Dem frn ett nytt hem, med fnstren t Solnedgngssidan, och med en skn, fri utsigt bort t bergen och skogarnme utom staden. Sex Vderqvarnar vnda sina stora vingar i en krans p hjderna vid horizonten, och straxt nedanfr mina fnster r ett stort torg der det myllrar af matvaror och menniskor. Jag tackar Gud fr ett litet trefligt, fridfullt hem, och utsigten till en lugn lderdom, om den fr bli som den ser ut att kunna bli. Men vi bra stundom innom oss fridstrare, som vi mste lyda om vi vilja fylla vr kallelse lyda Guds rst i oss, och - jag skrifver nu en bok som icke blir ett fridsbudskap utan snarare till strid neml. Andlig strid. *) Som Gud vill, sger jag med S. Kierkegaard, mtte vi blott knna med oss att vi flja hans maning, utfra hans bud till oss! Hvad Deras Danske Simon Stylites angr, s har han fven hr vckt en hel del interesse. De flesta hr - och jag bland dem - knna att han har rtt i mycket och ortt i mycket. Han r ingen ren manifestation af sanningen; och hans sjukliga bitterhet har vl hindrat riktigheten och billigheten i hans omdomen.

Inneliggande sm bref till Prof. Hauch och till den kra Henriette Wulff beder Jag Dem vra god framlemna, det sednare till hennes syster, Fru Kock, som nog r s vnlig och lter det flja med ngot bref frn henne till Madeira, eller ock torde det f flja ngon Bref-Due frn Dem. Jag tnker p henne med innerlig tillgifvenhet och med saknad.

Rhimthursarne omgifva oss och frmrka luften i denna stund; fverallt r sn och frost-dimma. Under detta bereder man sig till Julen och i Stockholm r fullt lif med Julklappers kpande, frfrdigande och fven med anstalter fr att tnda Julljus fr de fattiga, som mer n vanligt tryckas af dyrtid och kold.

Professor Enslen och hans frtraffliga bilder har jag ofta sett Den bitte lille man r lika skicklig som han ar god, och vinner hr mnga vnner och beundrare.

Jag ser framfr mig en arbetsam vinter i tskilliga riktningar, men till vren tnker jag p en utflygt, och som Dem tnker jag draga ut p Ideen-Jagt. Dock har jag dervid ett bestmdt villebrd i sigte. Tnk om vi mttes p frden!... De mste sga mig hvarthn de drager till Sommaren. Lef vl, emedlertid kre broderlige Vn; gld Dem t det goda de gifvit och gld snart med ngra fler fventyr Deras mnga beundrare och vnner!

Med innerlig tillgifvenhet

Deras systerliga Vninna

Fredrika Bremer

*) Den kommer annu icke ut p en langre tid.

P. S.

Vi ha i Stockholm hurrat af alla krfter hr for General Canrobert, men tro dock ej p krig i frbund med honom. Ja, vi hoppas alltjemt f behl1a fred och vi - behfva det fr bde vra andliga och materiella angelgenheter.

Mina gons sveda tillter mig ej att i dag ssom jag mnat det skrifva till Prof. Rauch. Sandhonom, jag beder Dem, min tacksamma hlsning! Snart skall jag framfra den sjelf.

Om de traffar Fru Jerichau s hlsa henne hjerteligen och sg henne att jag alla dagar har fr mina gon och hlsar p hennes frtrffliga portrtt af Enkedrottning Carolina Amalia, det bsta och likaste som jag sett af denna lskvarda och skna drottning och fullt af hennes sjl och uttryck.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter