The Hans Christian Andersen Center

Dato: 17. september 1855
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm d. 17 Sept. 1855.

Vn och broder!

D jag fr ngra dagar sedan frn min sommarutflygt terkom till mitt Stockholmshem fann jag p mitt skrifbord en knippa bl bcker och "mitt Lifs Eventyr" af Dem, kre Andersen! De var af de frste, som hlsade mig vlkommen hem, och gldde min hemkomst med goda gfvor. Tack! S mste fven jag nu hlsa Dem vlkommen till Deras hem ter, ehuru jag icke, som De, kan komme med ngra gldjande gfvor. Jag vet, af ett litet bref af Henriette Wulff, att De i denna mnad terkommer till deras hem; och jag vill tminstne vara bland vnnerna som mta dem der. Detta lilla bref af H. Wulff, skrifvet straxt fre hennes afresa till Westindien var s lskeligt s varmt, s sknt att jag mste trycka det till mina lppar; Jag tyckte mig deri hra en skn sjls Svanesng, och jag srjde fver att icke frr ha forsttt, ha knnt hela dess sknhet, dess varma lif. Om Dem talar hon der, ssom alltid, med en systers tillgifvenhet, och var bedrfvad fver, att icke i Kpenhamn kunna afbida deras terkomst och se Dem innan hon drog till de warme Lande. Hon r en del tropisk Natur. Mtte hon under Westindiens palmer och Bananastrd tervinna hlsa, eller ocks vinna befrielse fr en flygt till ett annu sknare land. Hennes skna talande blick ser jag, nar jag vill, i min andes djup.

Tack fr sist i Kpenhamn! Jag kan ej sga Dem huru krt det var mig att terse dem der och se dem i sllskap med de vnner, som s mycket nskat att en gng f lra knna H. C. Andersen. Dessa dagar i Kpenhamn voro mig en rtt festlig tid ty mina vnner njto dem s mycket, och Danska vnner, (Deras skna och goda Drottning frmst bland dessa) voro vnliga mot dem, och allting fll sig s vl och gladt. Men s faller det sig alltid med Springs! Jag reste hem for att genomlefva en, i mnga fall, tung och bekymmersam vinter. Mitt trgna arbete i communal verksamhet uppehll mig, men upptog all min tid, dessutom fven bunden af min stackars moders sorgliga tillstnd. Detta fortfor till Mars mnad; (dock var hon nstan alldeles plgfri, ehuru lam och svag); d kom en hastig feber, med smn, och i smnen en stilla, vlsignad dd! O! huru sknt d de gamla och lefnadstrtta f somna, s utan smrtor och omgifna, till det sista, af allt som kan hugsvala dem. S hade hon, min goda moder, skt gra afskedet fridfullt fr alla dem af hennes hus, som derinnom ddt (och de ha varit mnga); s fick hon sjelf sluta i frid. Mycket arbete, denna tilldragelse, dess fljder m. m. medtogo s mina krafter att jag blef hvad vi hr kalla nra p slut. D vren slog ut i sin hrlighet, lngtade jag endast ut p landet, i ensligheteu, fr att f hvila och bada. Jag reste derfor i Juni till Gottland, med en sjuklig ung vninna, och blef der i landtlig stillhet vid hafsstranden, sommaren fver. Jag sg i den gamla staden Wisby ngra underskna ruiner af kyrkor sedan den Catholska tiden, och p landet, i flera trackter, frtjusande vackra ngar fulla af grupper med trd och buskar p en jemn, fin grsmatta, fre hskrden lysande af de sknaste blommor (isynnerhet af Orchideernas slgte, och mnga mycket sllsynta), ngar, som pminna om den gyllne ldern och herdelifvets poetiska idyller; ngar sdna jag ingenstdes sett utom der. Folkets lif p n r ocks rtt Herdelikt och patriarchaliskt, men just icke poetiskt s; och dagligen pljer man upp de skna ngarne fr att s klfver och dermed f mera foder t kreaturen. P n, som str upp ur hafvet som en grn plat, har jag nu lefvat och hvilat och frfriskat mig i nra tre mnader; och s lngtade jag ter till mitt arbetslif hr, och nu r jag hr fr att innom kort bereda mig p flyttning frn min gamla bostad och p en forandring i mitt lefnadsstt, som skall gifva mig mera lugn och tid n jag hittills haft det. D vill jag ocks lsa mer, ty jag skall d f tid dertill, och denna vinter skall, hoppas jag, sknka mig mngen njutning och lyftning genom umgnge med menniskor i deras arbeten. D skal jag lsa Deras "Mitt lifs Eventyr" frmst bland Deras bcker. Jag lycknskar dem till titeln, som r srdeles lyckligt vald for Deras sjelfbiografi. Ty Deras Eget lif har and varit det underligaste och sknaste af Deras ventyr, och en den mest gldjande Fe-saga, som jag knner. Mtte nu Prinsen i sagan ing i sitt palats och lefva der lnge och lycklig, som sagorna sga om sina prinsar. Blott druti r De, kra Andersen, icke lik sagornas Prinsar att de icke frt ngon Prinsessa in i deras boning, och att de icke tnker p att gra det. De synes vilja blifva en Prins Makalos, ssom vr Karl d. 12te var en Kung Makals. Skall jag sga att de gr rtt deri, eller - bedja dem g till Professor Holst och hans fru och lta dessa fvertala dem att - vlja en maka?! Jag vet icke. Men nog synes det mig lttare fr en qvinna n for en man att lefva allena och lycklig nr de kulna dagar komma i norden, hosten i lifvet och dess lnga skymningar. Likvl, - den som mottager besok af sngens svanor i sin boning - kan han ngonsin knna sig ensam? Gud gifve Dem hlsa och lynne att emottaga mnga sdana besk, kre van, och gifva verlden nnu mnget herrligt Eventyr s att De annu mste skrifva ett lngt bihang till Deras lifs Eventyr! Just i denna tid af bombardementer och blodsutgjutelse mottager man Svanor, sdana som dem de utsander, med innerligare krlek. Nr De fr tid; s "skrif mig till och sg mig om Dem och vnnerna i Danmark. Nyss sg jag i vra blad en skn sng af Ingemann fver Atterbom, och det var mig en gldje hra den lskade Skalden ter. Jag mnar snart skrifva till honom Hlsa honom och hans Lucia samt andra vnner i Kpenham hjerteligen frn Er stdse innerligt tilfgifn systerliga vn

Fredrika Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter