The Hans Christian Andersen Center

Dato: 12. februar 1850
Fra: Magdalena (Malin) v. Beskow   Til: H.C. Andersen
Sprog: dansk.

Stockholm don 12. Febr. 1850.

Jag hade mnat at skrifva Dem till straxt efter emottagandet af den vackra Julehilsen De snde mig, men jag har ej kunnat tnka p ngot annat n Oehlenschlgers dd. nnu d jag nedskrifver detta ord, s frefaller det mig som det ej vore sant. Jag ser Honom altid s lefnads-frisk, s ungdomlig fr mina gon. Han hade visst kunnat lefva nnu i mnga r. Hans buste, som jag har i mina rum, r mig nu nd dyrbarare n frr. Han ser s lefvande och leende ut, som Han mnade tala vid mig. Hvad jag r njd att vi voro p Fasangrden i somras. Jag har s rika minnen derifrn: Huru hjertligt tog han ej emot oss, och med trar i sina skna gon omfamnade Han oss till afsked den 10. September. Ej kunde jag d tro, att det var sista gngen jag sg Honom. Huru snderslitande hade ej det afskedet d varit! Hvilken lycka, att en ogenomtrnglig slja r kastad fver vra frestende den! - Men jag terkommer till den vackra Jul-gfvan. De flesta ro gamla bekanta, hvilka man dock altid med gldje terser. Jag br likvl nmna att tredje Levering fattas mig. Jag fick den frsta och andra i Kpenhamn och nu den fjerde och femte. Jag hoppas att vid tillflle f den felande Leveringen. Det t en trst att hafva sina frnvarande vnners skrifter. Men det r ock en stor gldje att se dem sjelfva. Jag hoppas att De hller sitt lfte att komma snart hit. I den mn man frlorar vnner blifva de terstende nd dyrbarare. De ser vl ofta Oelenschl&gers efterlefvande? Johannes och Franciska hafva hvarandra att stdja sig till, men den stackars William som lefde bestndigt med sin Far. Han har frlorat den sknaste delen af sitt lif. Jag tycker huru tomt det skall vara i huset. Alla srja Honom der. Jeg r sker, att Ellen uch Claus begrta en s god husbonde. Frstr Rob att srja? Man har ofta vackra drag af hundars trohet. Fr ngra r sedan dog hr en hund p en Kyrkogrd, som aldrig kunde frms att lemna sin Herres graf. Han hade svultit ihjel om ej menniskorna burit mat t honom. Jag sg honom fven. Han lg p graf-kulen og sg s srjande och olycklig ut, s han narrade mig att grta. Jag r sker, att De gjort s med om De sett honom.

Nu m jag sluta mitt lnga bref med mnga hjertliga hlsningar till Oehlenschlgers och alla friga vnner och bekanta, som komma ihg mig. Min syster ber hlsa.Dem rtt innerligt. Lef vll och tnk ngon gng med vnskap p en tillgifven vn

Malin v. Beskow.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost