The Hans Christian Andersen Center

Dato: 30. januar 1848
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

rsta d. 30 Jan. 1848.

Nej! Bort med dig nu, bjrnaktiga*) nordiska trghet, som s ofta binder min handl Nu vill jag, nu skall jag trotts dig och all verldens vinter sga Andersen min varma, hjerteliga tacksagelse fr hans frnyade gfvor och vnliga, upplifvande ord. Jag vill; jag skall; pennan r i min hand, och nu p dess vinge flyger min ande till honom. Men ofta, oftare n ni kan tro det flyger den p egen hand till Er med hjertliga ord och tacksage1ser. Men ni mrker det icke, ty det ar i andanom. Nu skall gs-fjadern bli min tolk p det ni m se och fatt det. Vi arma oddliga, hvilka medel mste vi icke thy till!!

Jag ville nu blott ratt kunna saga, s som jag kanner det, huru mycket nje Ert lifs Eventyr gjort och gr mig. Att den intagande sagoberttaren sjelf i sitt lif upplefvat den sknaste saga, eller att hans eget lif innehller sagans bde, frgrika lek och djupa sanning, det r en fortjusande sak att se, frtjusande srde1es fr mig som har min strsta gldje af att betrackta Guds rikedom och skonhet i hvarje frdig och fullbordad gestalt af lifvet. Det ger lust att lefva, det gr glad t lifvet, som man ser med all sin ofullkomlighet dock innehller s mycket fullkomligt, s mycket som blir frdigt. Men icke ofta p jorden f vi se s fullbrdade bildningar som Gthe, Thorwaldsen, Andersen, hvar i sin krets och p sin vag ro det.

Teckningen af Er barndom och frsta ungdom har i synnerhet roat mig och alla de som utom mig lst den. Man ser redan hr anden omedvetet preludera till sin lefnads-saga, bde den verkliga och den diktade. Och hela boken har karakteren och det vnliga skimret af ett sknt sago-lif, och bres till lsarens hjerta af den lskande, milda och frltande ande som br det hela. Ngra drag af hvad ni haft att lida af andra, har riktigt gjort mig ondt, s fult och nedrigt har det synts mig, s oforltligt (t. ex. brefvet i Paris). Men, de som kunna beg sdant. mste man mka. De ha sjelfva skrifvit sin dom: att fverlemnas till fraktet. Och tryckt till Englars hjertan ssom ni blifvit det, och sjelf med en engel i hjertat s mste man glmma sdant, glmma eller beklaga. -

I Ert stora Epos Ahasverus har jag ej missknnt hvarken poeten eller philosophen. Min egen glada tro p Mensklighetens fortskridande, p det positiva i all normal utveckling, och p den ande som allt utvecklar och frer till fullbordan i sitt eviga rike, har jag igenkannt p dessa blad. Detta arbete utmarker skert en vigtig epok i ert inre lif, och utgr en af pyramiderna i Ert skaldiska rike. Men vill ni veta till hvilka Under i detta rike jag helst gr, de som mst upplifva, mest uppfriska, rra, fortjusa mig, s mste jag saga: - det r era Eventyr, dessa oaser i lifvets cken med friska, springande kllor, hga palmer och leende blommor, dessa fromma, sklmska barn, som lekande fra oss in i himmelriket innan vi veta ordet af! Pyramider kunna fven andra bygga, philosophera och demonstrera fver lifvet kunna andra gra; men ingen kan dikta sagor som Ni, ingen kan som Ni, i dem, lara, rora, frtjusa. Den gfvan fick ni af vr Herre fr att gldja verlden. Nyss laste jag ngra af era sagor for en liflig och tnkande fru (Grnan C. Rosen, Statsfru hos Drottning Desire) som besokte oss p rsta, oeh hon mste flla trar fver Grantret liksom hjertligt skratta t Nattergalen, och sade: sakerna komma till oss p ett s alldeles eget stt i dessa sagor! Och s r det. De ro de originellaste, de ursprungligaste af Era skapelser. De st ensamma i verlden. Och nr allt annat synes mig matt och trubbigt och smaklst och ledsamt, d - gr jag till era sagor till Nsttergalen, Grantrdet eller den grimme Elling, eller Toppen och Bolden m. fl., och blir uppfriskad och glad igen, och knner blott behofvet att meddela dem t andra. Och till Er ropar jag, just som ett barn: Mera, mera! . Beratta mera!

I denna stund har kommit till Stockholm underttelsen om Kungen af Danmarks dd. Det ar fr Er en sorg, ty Ni lskade honom! . . . Hur skall det nu bli i Danmark? .. Och skola Danmark och Sverige en gng frenas politiskt, ssom de redan ra det andeligen? Jag kan ej lta bli att tro derp. Men framtiden skall gifva utslaget. Emedlertid - kom till Sverige i Sommar och hlsa d p mig, p mitt kra rsta! [-] ni det? Ni skall finna hr gamla minnen och murar, unga rosor och varma hjertan, och - m[ nen] till mer n en saga. D vill jag ock bertta fr Er om min skna sommarresa till Midnattssolen och Franzen, oeh mycket som jag ej har hg att satta p papper. O ja, kom! Hertigen af Weimar m nu komma till Sverige eller icke. Mot vren skall jag snda Er ett strre arbete af mig. Det heter: Syskonlif, och skall icke knnas frammande fr min danske broder Andersen.

Jenny Lind frtjuser oss nu hr icke blott med sin sng utan med sitt rrande vackra och delsinnade upptrdande. Af tidningarne knner Ni vl fven detta.

Lef vl! Hlsning, tacksgelse*) och hjertelig vanskap

af Er tillgifna

Fredrika Bremer

* Moder och syster frena sig i dessa med mig. Sverige har under sist frflutna r frlorat mnga af sina strsta och bsta mn: Tegnr, Geijer, Jrta, Franzn! Nu ligger Berzelius fven p sin ddsbdd lngsamt lidande. Tegnr, Geijer och Franzn voro alla mina kra, lskade vnner. Det r en trst att tnka att de alla hade tillryggalagt det bsta af deras lif, att de voro nu gamla.

I Stockholm dansar man och dr man msevis. Ddsdansen r icke mindre liflig n lifsdansen p baler och soupeer. Och Gubbar och spda barn och unga blomstrande makar bortryckas om hvarann. Jag minnes icke att ha upplefvat en tid s full af ddsfall och fester p en gng. P Riksdagen grlar man och r ledsam tycker jag. Stora ackorder stora harmonier fe1as. Det stora i Tiden arbetar under jorden, men fver jorden grassera smsaker och sm interessen. Vi behfva Idunas plen fr att gifva oss nytt lif. Men hvar r hon nu? Mnne i Danmark?!

*) I Danmark ha ni ju inga bjrnar! Derfore ro ni ock lifligar och qvickare n vi hr i bjrnlandet.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter