The Hans Christian Andersen Center

Dato: 27. oktober 1843
Fra: Jenny Lind   Til: H.C. Andersen
Sprog: dansk.

Gode Herr Anderssen!

De m icke vara frtrnad p mig - och ej taga deres hand ifrn mig fr det jag ej p s lng tid skrifvit dem till. Uten vara god och beskicklig - samt frlta mig min frsmlighet - att inte anse mig otacksam ty det r jag sannerligen ej. Ach! De var s god emot mig Herr Andersen! Hur kunde De visa mig s mycken vnskap? - jo! - Det har De sagt mig att det kunne ja dessutom sjelf - jag har som De sjelf, erfarit hur vnlige menniskor genast vid frsta antrffandet tycks oss beknte och sedan lng tid knda.

Att De kunde i mig finna en sdan r lika gldjande som smickrande. - /

Kan De lsa hvad jag skrifver - ach skrattere / smiler / De ej t mitt "De"! nej gr icke det ty alt uophrligen oprepa: Herr Andersen faller sig s besvrligt. jag kunde s fortrffligt lsa dera bref alt jemt s mycket nje deraf att jag vill be Dem ej lta det drja fr lnge innan jag fr ett dylikt. - Har De det? -

Nu skall jag vl frtelje Dem det De vill veta. - De begr frtroende - De frtjenar det. - ock se hr! - -

Jag har ett svrt lif! mycket sorg - mycket bekymmer - mycket gldje - alt himmelska momenter! lgg dette ihop - och see hvilket helt det gr! Jag ger frldre - men O! ni sympathisera ej det ringaste ock jag mste ska mig om efter andra vnner - efter otalige strider och bittra bittra trar kom jag ls frn ett olyckligt/ hem. ach fatter tvenne venner fr hela mitt lif - Lindblads! - Hon r en engel. han ett genie! et snille! en Dmon - en Gud - alt hvad De vill - han fattade fr mig en den hftigaste passion - jag blef hans alt hans enda slthet[?] - han grep efter mig med hela sin sjl. jag kunde gra honom till alt - hans hustru visste alt. satt sig en dag att skrifva et skiljobref - och ville stiga tilbake for mig -

O! min Gud! hvilket gonblick! jag tvekade ej min Bror - jag tnkte p deras 3 Barn - ock anbefalte dem alla i Guds beskydd - och drog mig tilbage - fr att ej terse dem fr n han kunde med lugn se mig! forstr De hvad jag lidit - ack ener De hvad hgt jag lsker desse menniskor - s finner De och i hvilken belgenhet jag nu r! /

Dette alt r nu nyligen hndt. och sret blder sledes nnu starkt. - just i den svraste stunden - min gode Bror - infant sig en menniska, som hgt lskade mig - med hjertats hele renhet med sjlens hgsta styrka - med ett ord - Den som man velat pst vara min fstman. - han r det ej. men .- ingen annan n han kan gra mig lycklig. mot inget annat tret ens hans kan jeg hvila mig ut. han r mig trogen till dden. och undra ej derfr p, om en flicka - s ensam s - omtalad - s - genom sitt rygte bemlet och fljaktligen ej srdels lycklig - lysnade til den frsta retta krlekans ord. - och om jag hvar qvll ber Gud ingifva mig en rtt krlek fr honom, som s i hyste grad frtjenar det! s er det min bror! /

och kan De gissa vem af vra genemensamme bekanta som i dag bedt mig skrifva honom? jo! den elskvrda Mlle Bremer.

Til henne har jag frtroende, och p henne tror jag. - vi har talat om Dem - hon finner Dem som jag vara ett lskeligt barn. och barna-sinnet ger De! och uten det kommer man ej lngt!

Min gode Broder! De hr mig skrifva som en syster til sin bror. dette ?? mig med mer gldje hr annat men De er den frste jag sknkt et saa stort frtroende. M De derfor bevara alt i trofast hjerte och ei fr Mlle Bremer aldrig fr ngon varelse i hverlden uprepa [?] mina den! ej heller att gi ut af dem. frstr de mig? - Nog tror jeg at De br f roligt hr i Stockholm, hvorfr ej det? Det er afhllda af alla bildade menniskor. -

skrifver De vackra saker nu? nr fr jag lsa dem? Men nu fruktar jag att jag langesedan trttat dem mrknad ger det fven dessa - adieu! farvl! Lef lysklig i Poesiens hverld! vi lyckliga meniskan som fick s mycket mer n andra burda vara tacksamma ens vi vanligen ro. - vi kunna bda sjunga De fr efterhverlden - jag blott til gonblicket - men lika gott! lefve sngen att ett gudomligt - vr stackers jord behfver det vl.

Guds frid hvile fver min gode Broder beder den tilgifna

Systern

Jenny

Stock d 27 oct 1843

Tekst fra: Solveig Brunholm (fotokopi s 4-9)