The Hans Christian Andersen Center

Dato: 19. oktober 1841
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

rsta d. 19 Okt. -41.

Huru skall jag rtt kunna tacka Er, min danska vn, fr Ert s vnliga och s interessanta brev?! Kunde jag visa Er all den gldje det gjort mig, s vore det visst den bsta tacksgelse, efter Ert hjerta!

Men den ter kunde jag ej bevisa, utan att upprkna fr Er alla de personer till hvilka jag meddelat det, eller rttare vissa delar deraf, och det blefve en alltfr lng lista, ty nr jag har ftt ngot rtt godt, d mste jag oeks tracktera dermed, om jag skall rtt kunna njuta det sjelf; och styeken sdana som Er fart p medelhafvet vid de mystiska fakkelskenen ur djupet, ert frbund och samtal under sternorna med Persern, s oemotstndligt rrande och lustigt p en gng; Er beskrifning p natten i Constantinopel, p Grekiska posken, p Akropolis, m. m. nej! sdant fr man ej lf att behlla for sig allena, sdant mste, som vr Herres stjernor p fstet, och liljor p marken, vara allrnn egendom! Den frsta som fick del af ert bref var Biskop Tegner, som jag vid den tiden jag fick Ert bref hadegldjen se hos mig flera dagar rad, och Gudskelf fullkomligt terstlld till sin sjlshlsa, ehuru frsvagad till kroppen. Sedan har jag lst dem for litterata och olitterata personer, fr damer vid hofvet fr fruntimmer, som icke se annat af verlden n sin katt och kokerska (samt psalmboken emellant) och alla, alla ha gldits medmig t de friska originella fresko-mlningarne, och njutit som jag af den lifvande flgt af sydlanskt lif, och den poetiska anda (Er egen) som genomgr era skizzer. Tack nu s innerligen fr alla denna gldje, och terigen tack fr den bok Ni lfvar mig i Januari. O! det anar mig att den skall bli rtt skn, rtt hjertligen upplifvande. Och upplifning det behfver och sker meniskan hr p jorden lika ifrigt som dagligt brd. Den r Jsten i lifvets deg. Den r Champagnen vid gstabudet i lifvet, och den som skalden Andersen isknker r af kta art.

Det gjr mig ondt att man gr Er ondt, nu vid hemkomsten till Ert hem. Det er odelt och skadar de skadelystna vida mer n Er. De ondiga, och ofrsvarliga utfallet emot Er i Heibergs poem, r enflck i hans bok, som s skadade den i mitt tycke, att jag, d jag fick se den ter lade bort boken, som jag var p vg att kpa. Men ni, min bste Vn, har vid detta allt dock tillflle att utfra en del och upphjd rol, som dessutom tillhr ert hjerta och er karakter. Descartes sada: "Nr man vill frolmpa mig soker jag att hja min sjl s att frolmpningen icke nr mig!" Detta r bra. Men det finns nnu en hgre hjd. Och fr min del vet jag ingen friskare och stoltare knsla n att kunna i sin sjl sga till den som anfaller oss smdande: jag skall dock en dag kunna valsigna och gldja dig! Detta ar Christendom ch del hedendom p en gng, och en verklig sinnets befrielse frn deras makt som ville kufva oss. - & Ni nskar veta ngot om hvad som lefver och rr sig innom mig! Ja, min goda Van, det r i detta gonblick, s mycket, att jag har svrt att redogra derfre. Lifvet strommar maktigt in p mig, och jag sker uppfatta det i nya och friska former. Jag samlar de nya bilderne i en romantisk teckning; men lemnar den troligen icke till allmnheten frran till nsta hst. Nrmast sysse1stta mig tvenne bra heterogena mnen. Det ena ar Straussiska skrifttolkningen, som denna hst, med stort buller och bng, brutit in i Sverge; och fver hvilken jag trhnda kommer att yttra ngra ord, trotts dem som med Strauss upprepa det Pauliska, men icke Christliga ordet: Qvinnan tige i frsamlingen. Mitt andra mne r en - Operalibretto. Jag gr den for en lskvrd kompositr hrstades, af mycken talang, och som lnge sagt till mig: skrif t mig en Opera!" Jag gr det nu, och mitt mne har jag tagit ur Svenska historien och det heter: Blenda, eller qvinnorna i Vrend. Tilldragelsen r den att vid en tid d alla Mnnerna i Smland voro ute i hrnad, broto Danskarne in i Vrend (i Smland) och hrjade rysligt. D tog (sager krnikan) en Qvinna benmd Blenda mans hjerta till sig och forsamlade alla qvinnorna iVrend och anfrde dem mot fienden som de fvervunno genom bde list och tapperhet. Jag kommer sledes att p Theatern fkta mot era landsmn. Ett helt qvinnolager ha vi i Operan, som jag hoppas skall bli rysligt skn. Jag hoppas en gng f bjuda Er p den. Och Dansken och Svenskan skola icke knna sin vnskap stras deraf att deras landsmn slss p lif och dd.

Jag lefver allena denna vinter p vrt familje-gods hrsta. Och finner mig s outsagligt vl af denna fullkomliga enslighet. Stormens svepande kring min hgt belagna boning och tornflaggans gnisslande ara de enda buller som trnga till mitt tysta rum, och tornklockans slag allena sga mig att tiden gr framt, att timmarne vexla; s lika sig ra mina stilla dagar. Blott en och annan gng r jag i Stockholm. Dock har jag rum der, och om Ni adresserar Er bok till ngon af vra bokhandlare derstades, t. ex. Herr Fritze, s fr jag den med skerhet. Lef vl! Och Gud vlsigne Er! Dock det har han redan rikeligen gjort, med de gfvor som ingen kan frntaga Er. Lt mig lefva i er tanka, som

Er

uppriktiga och tillgifna Vn

Fredrika Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter