Dato: 25. november 1839
Fra: Nils Anton Barck   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Käraste broder Andersen!

Tusind härtliga tacksägelser för dit sista bref, det jag emottog af min broder Joachim. Var öfvertygad, det hvarje bref, ja! hvarje rad, från dig, är för mig en dyrbar vänskapens skatt. Kan du förlåta en slarvig dock värkelig väns oförsvarliga dröjsmål med att skrifva dig till? så är jag värkeligen i behof af denna din forlåtelse. Tro icke, min kära Andersen, at denna min försummelse härrör af någon ljum vänskap för dig - nej! långt derifrån. Skulle min correspondance till dig varit en product af min vänskap och en öfversättning af mina tanker på dig, skulle du redan fått (bref) dem du icke ens hunnit genomläsa. Huru ofta sitter jag icke i min enslighet och med saknad tänker på dig och de få, men för mig evigt dyrbara stundar, dem jag, sist i Kjöpenhamn, fick tillbringa i ditt sälskap. Ett tröstar mig dock - hoppet att än engång å trycka din trofaste hand; före jul får jag afsäge mig detta nöje, ty min tid är till des helt och hållit upptagen af lantinska studier ... Du täcktes påminna dig, att du lofvade sända mig ett af dig nyligen skrifvit stycke så snart det utkom af trycket; för mig skall det blifva en glädjedag, då detta anländer ...

Din uppriktiga vän

Nils Bark

Skrif någon gång några rader till mig, att de blifva välkomna behöfver jag väl icke försäckra dig. - Jag å min sida lofvar bot och bättringi hvad correspondansens flittighet beträffar. Lef väl. - i hast.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost