The Hans Christian Andersen Center

Du har sgt p: +Det +Kongelige +Bibliotek

G til frste fund  Tilbage til sgeresultaterne

Dato: 21. april 1839
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Tomb d. 21 April -39.

Ack! Andersen r nrrnare de varme Lande n jag! var mitt ovilkorliga utrop, nar jag fr ngra dagar sedan erhll Ert bref af den andra Jan. bsta Herr Andersen! Men ocks kom detta bref sm en ilagt fra de varme Lande, och tinade upp min skriflata hand, och frde den att uppteckna hvad hjertat ofta velat sga Er, en innerlig och hjertlig tacksgelse fr all bevisad vnskap och godhet! Min resa till Norrge frra hsten, och mitt vistande der, r skulden till att jag ej frr ftt Ert sista bref, samt Era Brne-Eventyr. (De frsta tre hftena och den vnliga bilett som tfljde dem, har jag ej heller ftt frr n nu.) Nar jag i Era bref ser Er s liflig, s lefvande, s opputi bde knslor och Litteratur, d r jag glad dert, men knner huru stor skiljnad det r emellan oss bda. Medan Ni rcker er varma hand till vnner, bekanta, litterra frbindelser och samflta fretag i konstens verld, gr mitt hemliga strf vande jemt ut p att isolera mig frn allt detta, och vara allena. Dock deruti ro vi lika, att vi bda hvar p vr vg ska att fullkomna oss, ska att gagna med det pund vi ftt. Och nr jag lser era arbeten, ja, d knner jag mig rtt hjertligt slgt med er, jag lyssnar till Er som till , en broder som varit uppfostrad i samma fadershus med mig, hvars tankar och knslor jag knner och delar, och hvars egna erfarenheter af livet och egna skna stt att uttala dem, alltid gra mig ett nytt och lifligt nje. I era Lyriska digter har jag - och i hgre grad - funnit de egenskaper som gra Er s kr och vrd fr mig. En alldeles ovanlig ltthet att rra Er i sprket, en mngd lyckliga och dla tankar, en fin satyr, hvars udd r utan gift, en . . . . ack! mycket kunde jag upprkna af denna Lyriks skna Egenskaper men hvad som mest gldt mig i Era samlede Digte, r den pna och mngsidiga blick, fr hvilken intet tillstnd intet moment af tillvarelsen, r utan bet ydelse; som i hvart och ett uppfattar en sknhet eller en karakter, ett mne fr konsten. Deruti liknar skalden Solen; han som den kan gifva en dag och glanspunkt t lifvets minsta droppa. S fen bildas. af det moln af dunkel magi, som omger den jordiska verkligheten, en Sneedronning hvars hemska sknhet ger ett underligt behag t denna dystra region, hvars omfamning frsonar med dden i dess trollkrets. Och fver Sneedronningen och hennes rike, fver jordens verld, och ddens, rder den Evige Konungen, den evigt gode och vise ordnaren af alla lifvets riken och tilldragelser, - ingen bttre n ni har fattat dessa lifvets frhllanden. Jag ville sga mycket hrofver, men knner mnet fr ofvermktigt, srdeles fr ett skriftligt meddelande. Er lilla Haf-Frue har fven talat, och sknt talat harom. Det r ett stycke fullt af djup, skn och mlande poesi. Men jag hller med Er att det icke r fr barn. Der r ett djup af smrta, som nstan fverstiger mensklig fattning, och som vore mktigt af att sonderslita ett barns sjal. Jag hade som barn helt visst blifvit galen af den lille Haf-frue. De vilde Svaner har jag tackat fr ngra frtjusande mlningar, men Tommelise, h Tommelise! den r en klenod, en riktig juvel i sin sort! Grnan Sommerhielm (den vn med hvilken jag har lefver) och jag, ha haft alldeles obeskrifligt roligt, af den lilla, obeskrifligt behndiga historien; och dageligen nnu utgr den mne fr skmtsamt tal emellan oss, och kommer nog alltid att. vara det. Hon r en mycket stor Fru, (hon r garinna efter sin man Sal. Statsministern Soinmerhielm till grden Tomb) har, en mngd saker och frrder, och det r hennes sort att ha fullt upp af alla sorters nyttiga ting p jorden. Hon r ju tydligen, Markmusen. Mig kallar hon sin Tommelise, emedan jag r ganska liten i jemfrelse med henne, och min lust r att ha s litet af denna verldens materiella ting som mjligt. Dagligen tala vi i dessa tv karakterers rol (ty hon r en glad meniska ehuru med mycket allvar till grund fr sin karakter, och skmtar gerna). Muldvarpen, den rike och sindige mannen, felas icke heller. Men oaktadt min gldje fver Tommelise, s ropar jag dock p Er bsta Herr Andersen, att skrifva Eventyr fr barn af en annan art,- af en annan art srdeles, n alla de barnhistorier i boken, som icke ha Er till Orig. frfattare.(All liflighet i berttelsen, all lycklig naivitet i uttrycken som ni smyckat dem medkan inte hjelpa upp dem.) Ack! ni som har naturens och barnverldens sanning p ett s frtjusande stt i er makt, hvarfr skulle ni icke taga era bilder ur den? r icke hr frtrollande lif och sknhet nog? Ja, vida mer n i den godtyckligt, digtade trollverlden! Det skna, intagande, kunde har s ltt frenas med det moraliska och bildande. I Improvisatorn och i Spillemanden har ni visat oss de ljufligaste scener ur det sanna barn och naturlifvet. Jag tillstr, art jag och mnga i Sverge med mig, stta dem fver alla barnsagor. Dock lefve Tommelise! A propos om Spillemanden, mste jag sga er hvad ett utmrkt qvickt fruntimmer (en Friherinna Knorring) fr korrt tid sedan skref till mig.

Nu mste jag tala litet om de romaner som jag under denna tid dussintals dragit igenom. En enda har frt just mig och det var: Spelmannen frn Svendborg af Andersen, ofs. fr. Danskan. Se det r i min smak en verkl. talent frenad med den allra djupaste knsla. Visst svfvar en dimma af mjeltsjuka: och ledsnad vid lifvet fver det hela, men hvem har icke sjelf knnt en sdan, och hvem mste ej medgifva att den r vl mlad hr! Den mste du lasa!

Ni sager Er vara i en overgangsperiode bsta Herr Andersen! G bara inte ifrn de grnne Bgeskove och hela den naturfriska verld, som ltit oss njuta s mycket! Det stter jag mig emot af all - min kraft, och jag r ej riktigt god p Mulatten, frr n jag ser att han icke frt Er p ett annat gebiet.

Min bok hoppas jag nu f frdig till hsten. Den har drjt s lnge emedan den gifvit mig mycket att fundera p. Jag har skt art fatta hemmet och hvardagslifvet i deras renaste djup; jag ville gra uppmrksam p hvilka djup af interesse och lif hr kunde uppg fr lifvet. Kommer ni hndelsevis och badar i Strmstad i sommar? D kunde vi samtala derfver och fver mycket annat, ty jag badar der i Juli mnad med min vn Grnan S.[Grevinde Sommerhielm] och kommer der att sammantraffa med min Mor och yngsta syster. F se om jag sedan fljer med dem till Stockholm eller tervander; hit (Tomb ligger tv mil frn staden Moss i Norrge) der jag njuter den mig dyrbara lyckan af stor enslighet. Ngot markant innom Svenska Litteraturen p denna sednare tid vet jag ej att nmna. Under aftnarne i vinter ha min vn och jag last hgt Ingemans romaner, uti mit rum Fgelkammerset kalladt, der vi alltid tillbringa aftnarne. De ha gjort mig stort, ondligt stort nje, och endast smrta s vida att efter lsningen af dem, jag mste se ned p mitt hvardagslif, som p ngot torftigt, smtt, och ringa. Dock gr en sdan blick mot solen godt, man blir strkt och renad af den, man begriper det gudomliga och stora. Ni r god och snll Hr Andersen, om ni ibland skrifver till mig som hittills, utan att rkna med mig s noga med afseende p svaren. Era bref gra mig alltid gldje och ha. uti sig denna flgt frn varmare Lande den sjlens sunnanvind som gr godt t mitt hjerta. Jag tror att en viss trghet och stillasittning fven i afseende p sjlen hr till min nations lynne, tminstne under lifvets lugnare perioder; - och sge Ni de snmassor som i denna stund omgifva mig vrre n i Januari mnad, s skulle Ni ej undra p om lifvet blir litet insngat. Tro alldrig ngot rygte om gifterml fr mig. Jag r vigd vid min penna. Att f lefva i ro vid den, med mina bcker - lasning r en af mitt lifs hgsta njutningar. -.och ngra f vnner, r allt hvad jag nskar fr mitt lif p jorden. Dock r jag innerligt tacksam fven fr mngen tillfllig skn berring med - lskvrda meniskor. Det r alltid en droppa. Evighet i sdana. Att f terse Er bsta Andersen nnu en gng r min nskan och mltt hopp. Var emedlertid lycklig som Meniska och som Digter. Jag tnker alltid med innerligt deltagande p Er, och r af hjertat

Er vn

Fredrika Bremer.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter