The Hans Christian Andersen Center

Dato: 5. januar 1840
Fra: Joachim Barck   Til: H.C. Andersen

Fr ngra timmar sedan emottog jag deras berf, det gjordemig s mycket mera nje, somjag redan brjat misstrsta om ngot svar p min sista skrifvelse .... Men nu ser jag af dersas vlkomna bref att di ennu icke glmt mig [han gr undskyldning for, at han har sendt sit digt - som Andersen klogelig ikke har omtalt - og taler s om den drmmens verden, han lever i:]

... Men ack! Jag r hr i Lund, i Poesiens graf, ofta d mina tankar svfva som hgst, nedfaller jag - likt en mygga, som svedt sina vingar, d mina blickar mtoes af de smutsiga gatorna och det r vdret. Hr i mitt eget fosterland tysker jag mig vara fremmande, jag har ingen som jag riktigt vill ppna mmitt hjerta fr, ocks fr mig sjelf, och jag finner deri ett stort nje. Ofta har jag gonblick i min enslighet, lyksaligare n allt annat jordiskt - jag r p vissa stunden grufligt melancholisk, mnga kalla detta en sjukdom, men jag kallar det en himmelens gfva fr att frljufva detta jordiske lif. Ack! har jag icke gissat rtt, r di icke sjelf melancolisk, en Poet kan ej vara annat.

... O Andersen, di r min vn, och jag tror att di frstr mig, frfattaren til Improvisateuren kan ej vara okunnig om denna verld, om hvilken jag talar, det r fantasiens verld, jag skattar mig tusendefallt lyckling, sen jag tt en bekannt, t hvilken jag i detta fall kan helt ioch llit fverlemna mig.

Joachim bark.

Tekst fra: Se tilknyttet bibliografipost