The Hans Christian Andersen Center

Dato: 23. november 1871
Fra: Jenny Lind   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Lung Arno nuovo Florence 23. Novbr. 1871.

Min rade van och kre broder!

Det var mycket lskeligt af Dem att skrifva mig till; och af min lnga tystnad m De icke dra den slutsatsen, att Deras bref i c k e var vlkommet! Nej! De vet nog, att jag alltid skattade deras vnskap hgt, och denna knsla har vuxit djupare in, ju lngre lifvet med sina stormar och vexlingar, frjder och sorger gungat mig p verldsoceanens bljor! S ofantligt ofta framtrder Kpenhamn fr mitt minne, ty den korta tid, jag var der, var likvl s rik p intresse svl som konst; och theatern, som den d var i Kpenhamn, hade verkligen ngot idealiskt, - och med vr lskelige, genialiske H. C. Andersen lg ett poetiskt skimmer fver nejden. Ja - mnga r ro gngna til evigheten sedan dess, och ett helt lif ligger bakom oss, min kre vn och broder! Herrans nd har dock underligt beledsagat oss bda, och Deras bana har liksom min varit en oafbruten kedja af poetiska frjder, ock De likasom jag br kunna i all sanning sga, att Deras samtid rigtigt uppfattat och djupt senterat Deras stora gfva, och att Deras barnsliga sinne beredt Dem trogna vnner, hvartt De m hafva stllt Deras steg; icke s? Och hvad lidande konsten m bringa oss - s r dock ett sdant resultat vida fvervgande i frjd och tillfredsstllelse! De torde vara frvnad att finna oss i Florence. Jag har nnu aldrig varit i Italien. Det fugtiga climatet i England kan jag svrligen uthrda i vintren, och till flje deraf hafva vi flere vintrar varit i det hrliga Como. Nu var jag angelgen att finna en dagsskola fr min Jenny - nu nra 15 r gammal - och s valde vi Florence, hvarest ressourcer af alla slag ro att finna. De knner troligen Florence vl, och behfver jag derfr ej i detalj beskrifva de taflor och sculpturer, som finnas hr i denna skattkammare, hvilka Raphael och Tizian! Hvilka kyrkor! Vi stadna hr hela vintren. Vi hafva gjort en mycket intressant resa i Bayern medan juli, augusti och september och gingo fver till det beryktade Passionsspelet i Ober-Ammergau. Mycket vore att derom sga, de enkla bnderne spela med en grace och sanning, som r unique; men jag blir vid den slutsatsen, att de heligaste scener jorden vittnat skulle aldrig tilltas att s af menniskobarn handteras, ty en sacrilge r det dock att spela den heliga nattvarden, Korsfstningen, Uppstndelsen och Himmelfarten! Hur vl bnderna n utfra allt detta (i deras enkelhet och okonstlade vsende), s kunna de dock ej hjelpa, att mycket deraf mste pminna om theater och mlade coulisser! Skall jag nu ngot litet bertta Dem om mitt lif! Min ldste son (Deras bekantskap frn Wien) r nu en stor, nstan fullvuxen man; han var 18 r i sista augusti. Han bereder sig nu som bst p Oxford, har lemnat Bugby, der han var i Public-School, och beredes nu (i Devonshire i England) hos en private tutor fr universitetet. Walter har mycket konstsinne, r mycket lik mig i mnga ting och har hittills burit den bsta character frn sina lrare, Gudialllof. Jenny r guld-hrig. (Jag menar det slags guld, som De ser p s mnga af de gamla, italienska mstarnes taflor.) Hon r musikalisk, spelar med uttryck, som dock kommer alldeles frn henne sjelf, fr troligen en stor rst, r fr nrvarande i den svra ldren, nr de ro hvarken fgel eller fisk, och har mycket i sig, som gr, att hon visst ej r ltt att regera; men hon r begfvad; fr hon talang, s vill jag grna lra henne att sjunga ordentligt. Min yngste son Ernest blir snart 11 r och r ett lskeligt barn, full af musik och hngifvenhet, r mycket lik sin far i mnga fall. Han gr hr (Ernest menar jag) i en frtrfflig dagsskola, s jag har honom hos mig, hvilket r en stor trst. Min man fortfar i activitt och blir alltid den samma trofasta, fina menniska, som han alltid var, och han lefver endast fr mig och barnen och sin hrliga musik. Han spelar s vackert den classiska musiken. Jag r nu vid bttre hlsa, n jag var, d jag stod fr publikum; mina nerver voro alldeles frstrda, och pinan i hufvudet hotade att frstra all min lefnadskraft, och minnet var nstan borta fr flera r. Men jag r nu vida bttre, och min ofantliga elasticitet har hjulpit mig igenom den mrka dalen. Ja, jag gaf mig sjelf fr mycket i min konst; den kostade mig helt nra lifvet, men med gldje hade jag dtt fr denna min frsta och sista, djupaste, renaste krlek; ingenting r renare n konsten, d den drager os upp till honom, som gaf oss den; och s har Herran steg fr steg frt mig upp p Jacobs stege - tills min frlsare stod klar fr mina gon och lrde mig frst, hvarfr han kom att frsona verlden med sitt blods vigsel. - Jag sjunger nnu med stor ltthet, och min rst har dessa senare ren varit bttre, n den var fr 20 r sedan, s nnu har jag den lyckan att kunna sprida gldje bland kretsen af mina vnner genom min sng, som de nnu lyssna till, - och detta r en stor vlsignelse. - Jag kan vl frst, att De, kre Andersen, skulle sannt sakna Beskow och Fredrika Bremer. Jag kan ej mer g till Stockholm! Alla mina gamla vnner ro hdangngna, den nya, senare tiden knner mig icke, och s r jag en frmling vorden i min fdelsestad, och de gamla vnnerna kunna inga nya erstta; men - jag har mnga dla, kra vnner i England, och har Gud rikeligen gifvit mig, hvad han tagit bort. Men Geijer - Mendelssohn - Atterbom - Fr. Bremer etc. - kunna aldrig ersttas! Hur grna ville jag lsa Deras siste bok (p danske bitte), nu vet De min adresse. Mina barn hafva lefvat i deras "Eventyr och Historier". Tack hjertligt fr Deras photographie; den r nnu mycket lik, som jag minnes Dem. Nu till slut skulle jag vilja frska att tacka Dem fr all Deras stora, stora godhet mot Hgg. Han tyckes frst och vrdera all den godhet, han tnjutit i Kpenhamn, och kan jag ej sga, hvilken tillfredsstllelse det varit fr mig att veta den unga mannen s omhuldad,- och professor Gades generositet mot honom. - kan han aldrig terglda; det glder mig, att De tror honom ga talang. Men - nu r verkligen tid p, att jag bjuder Dem handen till farvl! Gud vare med Dem! Det var en gldje fr mig att emottaga Deras lskeliga bref. Tack! Tack! Hlsa hjertligen Bournonvilles, och vr frvissad om den samma tillgifvenhet, med hvilken jag alltid kommer att tnka p Dem, - frblifver jag Deras upprigtiga vninna Jenny Lind-Goldschmidt.

Tekst fra: Det Kongelige Biblioteks Brevbiografi ved Kirsten Dreyer (436)