The Hans Christian Andersen Center

Dato: 7. oktober 1838
Fra: Per Daniel Amadeus Atterbom   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Upsala, d. 7 0ct 1838.

Redlige, lskade Van!

S vgar jag kalla Dem, ehuru vi nnu ej sett hvarandra ansigte mot ansigte; men brefvet af d. 21 Maj Brev, s fldande och gldande af den innerligaste hjertlighet, ger mig en oinskrankt rttighet dertill. Detta bref var det sista jag erhll i Upsala, tv dagar fre min utflyttning till ett angenmt landstlle vid en romantisk Mlarfjrd, der jag ifrn d. 2 Juni till den 1 October tillbragt en lycklig sommar; och det ar det frsta, som jag, efter min terkomst hit inom buren, inom fngelsegallren, fretagit mig att besvara. Min mening var visst icke, att s lnge drja med mitt svar; tvrtom, frn sjelfva mitt vackra Steninge ville jag tillskicka min lsklige "Improvisator" en tacksam helsning, och bertta honom, huru det "graa Veir", som tyvrr alltfrmycket frrdde sig i min frra skrifvelse, nu ndteligen hade solats bort under det ljufva, ostrda samlifvet med en skn natur och en kr familjkrets; jag ville fortlja, huru jag nyo hade modigt tagit ned min harpa ur piltradet, och brjat lgga den sista, fullbrdande handen vid ett ungdomligt Sagospel, Fgel Bl, hvaraf fr mnga r sedan ett fragment trycktes. Men, Himlen vet hur det kom sig, den ena veckan flg sin kos efter den andra, - och innan jag visste ordet om var sommaren frbi, utan att jag annu hunnit med pennan sga Dem det varma tack, som jag hoppas f engng saga Dem med munnen.

Under tiden har De samlat nya gldkol p mitt hufvud genom det vnliga kort, som Tit. Esrich medfrde. Jag var d p landet, och han hade ej tillflle att beska mig der; men kortet blef mig tillsndt, ssom en ny kr pminnelse om den sednast frvrfvade, men icke derfre mig mera fjerran stende bland mina Danska vnner.

Ja! jag hller alldeles med Dem: jag ar mycket fr lngt kommen uppat Norr - och bosatt i detta ultima Thul rentaf emot min vilja. Det vrsta - hvad "klden" betrffar - r, att det andliga lifvet hr (till en stor del genom nrheten af det utvartes skenfagra, men invrtes vederstyggliga Stockholm) r annu lngt mera kallt, n det lekamliga. Gud gifve, jag kunde stta mig med Dem i en vagn, och tervanda - till Pstum! fven fr mig r detta den sydligaste punkt jag sett af verlden - (den nordligaste r Mora i Dalarne). Dock ville jag icke just der satta mig ner; men p Ischia, eller i Sorrento, eller i Albano, eller i Subiaco, eller i Rom, och s vidare - o Gud! Min goda hustru och mina englaskna barn ville jag likvl taga med mig.

Sdan, som sakernas stllning i Sverige nu r - i politiskt och litterrt hnseende, - skulle ingen strre lycka kunna mig vederfaras, n att f fvergifva mitt fdernesland och nedsl mina boplar p ngot fredligt stlle i Sdra Europa, att i lugn njuta mitt lifs aftonrdnad och afbida bttre tider. I Danskar kunnen ej frestalla Er, huru den lilla minoritet, som har i landet nitlskas fr upphjd sinnesstmning och hgra Cultur, tyranniseras af den falskaste, den ilsknaste, den dummaste, den plattaste "Liberalism", som nu hller p att i alla rigtningar utbilda ett fullstndigt Pobelvlde, hvars barbariska forbistring r i daglig tillvaxt. Men - detta mne r sorgligt, r vidrigt, och jag m afbryta; s mycket hellre, som jag r i begrepp att skicka en utfrligare tafla deraf till min gamle ungdomsvan Molbech, hvilken jag lange varit skyldig svar p tv efter hvarjehanda dylikt frgande skrifvelser. Det vore formycket, att i tv bref p en gng afhandla s ledsamma freml.

Jag har, for min del, fattat det beslut, att, s vidt sig gra lter, hlla ifrn mig samtidens gorm och storm; barricadera mig inom Poesiens forskansningar och s fga, som mjligt, se och hra p hvad som frefaller utanfr;i ensinnessstmning, som jeg uttryckt i fljande stroph af en i andre delen af mina Dikter infrd ammelmdig Visa:

"Den brokota Fru Metaphysica

Gr n med det ofdda barnet;

Den tokota Fru Politica

Har fallit framstupa i skarnet;

Du hor och ser idel lumperi:

Men medelst det dla Poeteri

Hll dig alltsammans frn lifvet". -

Gr allt efter nskan, s skall jag vid nsta sommars begynnelse ha det njet, att snda Dem mina Dikters tredje band, som kommer att innehlla det forutnmnda romantiske Skdespelet Fgel Bl - hvaraf en del utarbetades redan for tjugu r sedan, under mitt vistande i Rom, Albano och Aria. - Sedan komma - om lif och krfter rcka - Hesperiska Vandrings Minnen) en ny upplaga af Lycksalighetens ) ett nytt band lyrik etc. etc. fven vill jag utgifva en samling af mina smrre prosaiska Skrifter) samt fullbrda mitt strra philosophiska verk.

Men - huru skall jag hinna med allt detta, och nnu mycket dertill, som jag icke uppraknat? That is the question. Jag ar redan 48 - snart 49 - r!

Den unge Magistern, som reste med Dem genom Halland och hade i mitt sllskap hrt Improvisatorn frelsas, heter Rabe - och r en af mina tvenne Docenter i sthetiken. Tyvrr! nnu r denna Roman det enda af Deras i sista skrifvelsen upprknade Verk, som finnes i Upsala. Men nu skola vi draga frsorg, att de friga hitkomma. Mycket nyfiken r jag, bland annat, p Deras "Digte", af hvilka jag funnit ett fartrflligt stycke fversatt hos Chamisso; fvens p en grafsng af Dem (hvarom jag hrt en Berlinsk Student tala) fver denne nyss aflidne, hgst ypperlige Skald.

Gud med Dem! Evigt en trogen Vn

P.D.A. Atterbom.

Tekst fra: Se tilknyttede bibliografiposter