The Hans Christian Andersen Center

Dato: 6. maj 1838
Fra: Per Daniel Amadeus Atterbom   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Upsala den 6 Maj 1838.

Hjertligt hgaktade, dyrbare Vn! S vgar jag kalla Dem, ehuru vi nnu ej lekamligen hafva sett hvarandras anleten; men i de lyckliga stunder, d en poesi-lskande vninna frelste mig Deras "deilige" "Improvisator", knts emellan oss ett sympathiskt band, hvilket sedan, p ett fr mig lika fverraskande som angenmt vis bekrftades genom gfvan af Agnete og Havmanden och srskildt genom det lilla bref, som p dess perm s varmt tolkade Deres fr mig gynnsamma tnkestt. Det vnskabsfulla af detta tankestt yttrade sig der fven i den billiga nskan, att erhlla ett par ord til svar; och jag kan sannerligen ej begripa, huru jag kunnat lta (hardt nra) et helt r frflyta, innan jag uppfyllt den. Kan likvl det i ngon mn lnda mig til urskt, att detta r til strre delen - tminstone de sednare mnaderne deraf - varit af de obehagligsta och mest nedstmmande i min lefnad, s vill jag nmna detta; men beder Dem tillika vara fvertygad, att jag alltid, s lnge andan nnu i mig r qvar, skall frblifva lika ofrtruten i kampen mot mitt de, som trofast i min tillgifvenhet fr Dem och i min tack fr alla de ljud frn en bttra verld, med hvilka De och andra dla skalder - liksom fordom David hos Saul - tminstone tidt befriat mig frn de onda andarnes sllskab. Af den unge, lskvrde, med bde Danmarks och Sveriges litteratur bekante Fransmannen Marmier, som lifligt interesserar sig fr Dem, har jag hrt frtljas Deras mrkvrdiga biographi, och vet alts, att fven De haft mngfaldiga svrigheter och bekymmer att genomkmpa. Dock synes det, som befunne De Dem tminstone nu i en fr utbildningen af Deras herrliga snillegfvor frmnlig stllning; en stllning, der vlvilja, aktning, uppmuntran komma Dem till mtes. En sdan stllning har icke blifvit mig beskrd - och jag har, numera, ingen utsigt, att den blifver det ngonsin. Den sndaste orttvisa ena sidan, den kallasta likgiltighet den andra, och - genom bda - i ordets fullstndigaste bemrkelse skam til tack: se der den luftkrets, i hvilken min sngm andas, och der hon lngsamt inandas dden. Undra derfre ej, om mina poetiska barn likna blommor, som dels ro frostbitna, dels ock kanske mera artificiella n naturliga! Konstnren m ga inom sig hvilken himmelsk gnista som helst, s behfver han dock utifrn ngon jordmn, ngon solvrma. Och nr man uppntt sitt fyrtittonde r, utan att nnu dessa ndvndiga villkor infunnit sig, s m det vara frltligt, om man stundom knner sig mtt p frsken att icke dessmindre s och plantera. Dock - det var ej min mening att beklaga mig; blott att anfra ngot, som kunde gra min lnga tystnad mera begriplig. Hvad jag deremot borde utfrligt skildra, r den gldje, den frgtliga njutning, som Improvisatoren, frelst i en krets af lika sinnade vnner, gifvit mig och oss alla. Den r bde den mest sanna och mest poetiska resebeskrifning fver Italien, som jag knner. Skulle jag drista anmrka ngonting, som liknade klander, s vore det, att sjelfva hjelten r ngot fr litet italienare, eller ngot fr mycket nordbo. Eljest utgr det (bland mycket annat) i denna roman det frtrffliga, att det i sjelfva det (s ofta missknda) italienska folklynnet goda och godsinta blifvit med trohet, vrma, naivetet uppfattadt och mladt. Framstllningen af seder och natur har fverallt en stor, skr, harmonisk sanning. Sngarinnans charakter och lott r tragiskt gripande. Skildringen af Azurgrottan, som under mitt besk p Capri (der jag tillbragte ett par dagar) nnu ej var upptckt, r en af de mest frtrollande, jag ngonsin varit med om att betrakta. Mycket vore om denne i s mngen hnsigt utmrkta roman att tillgga; men jag hinner ej denna gng. Agnete og Havmanden r en djup och rrande dramatisering af den gamla vlbekanta Folkvisan. Sjelfva fretalet ger ett poetisk intryck. Nu slutar jag med, att fr egen rkning upprepa Deras vnliga ord: "skjnk mig den Glde, at skrive mig et lille Brev til!" Jag lofvar heligt, att nsta gng besvara det skyndsammare.

Evigt Deras tillgifnaste Atterbom.

Tekst fra: H. C. Andersen og Atterbom