The Hans Christian Andersen Center

Du har sgt p: +Det +Kongelige +Bibliotek

G til frste fund  Tilbage til sgeresultaterne

Dato: 15. marts 1838
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm d. 15 Mars 1838.

Jag har slutat Spillemanden, och srjer riktigt derfver, ty ngot som gjort mig strre nje, har jag [ej] p r lst. Af mitt hela hjerta, och hela min sjl tackar jag Er min bsta Herr Anderson fr denna bok! fven min Mors tacksgelse fr jag framfra och min syster Agathes. Hon har mycket rest, mycket sett, och ger en sllsynt fin och sker smak. Hon glder sig innerligen med mig t Er talang - srdeles sdan den framtrtt i Spillemanden - hvilken bok ltit henne vaka lngt inp natten - och vi kunna ej nog fr hvarandra prisa, originaliteten af er uppfattning af lifvets freml, samt den sanning, den trohet, det lif med hvilken allt r tergifvit. Lefve "Spillemanden" Hr Andersen; Hurra for Spillemanden! Inte ett blad, icke en sida nskade man annorlunda. Denna "Spillemand" har Er goda Engel spelat in i Er sjl. Den r en herrlig bild ur det verkliga lifvet, som skall upplifva Meniskornas sjlar hvarthn den kommer bland alla folk och alla klasser. Ni fr icke vara missmodig Hr Anderson, eller missnjd med Er stllning, Era frhllanden; nej, i sanning Ni fr icke! Njd mste Ni vara, tacksam fr Gifvaren som ltit Naturen s dofta fr Er, att dess upplifvande doft andas ur Era bcker, som pnat fr Er Barndomens tjusande verld, och Meniskans mngsidiga, gtfulla sinne, s att man vid era teckningar mste utropa: "s r det!" eller att en tr mer talande n ordet, fyller lsarens ga, och att man srjer fver Anunziata, fver Christian, ssom vore de vra egna kra vnner; - njd och tacksam mste ni vara fver att konstnren i Er sjl fven under missgynnande yttre omstndigheter, ftt s sknt utveckla sig, till Era medmeniskors gldje. Att kunna gra godt t Mskohjertan, att kunna gldja dem, att fven efter sin dd kunna g som en lifvande vrvind genom jordiska lifvet - finnes vl en dlare, en sknare lott?! Herr Marmier har ur ett bref frn Er till honom, medelat mig ett stycke som rrer mig - i ordets dubbla bemrkelse. Huru skall jag svara p s mycken godhet, s mycken vnlighet? Bsta Herr Anderson! framfr till Frken Wolf min innerliga tacksgelse fr hennes godhet fr mig! Huru gerna ville jag ej sjelf munteligen tacka henne derfr! Och jag hoppas det kan ske, om hon i sommar kommer till Stockholm, ty mitt Familiegods (rsta,) p hvilket jag i sommar kommer att vistas r blott belget tre mil frn staden. Danmark fr jag vl ej tnka p att s snart beska, men en gng, o ja, en gng hoppas jag f komma till landet med de svala Bokskogarne, med det goda och vnliga folket, till landet som Era mlningar gjort fr mig s liffullt, s lockande, till landet hvars litteratur verkat s vlgrande p min och mina landsmns bildning! I Er Spillemand lste jag med stor njutning en scen som var mig ofrgtlig sen en afton p ngbten d Ni gaf mig en hastig skizze af den.*) Hvilken frunderlig och mgtig Allchemist r konsten! Ur lifvets mest ohygliga hndelser, ur mnen ra och fula, som i verkligheten blott vcka vr afsky, samlar han vid sin luttrande eld, det renaste Guld, och vi frtjusas af hvad som eljest hade ltit oss fasa. nnu en gng innerlig tack! Och mtte mnga skapelser fullndade som Spillemanden utg af Er hand! Ingen skall varmare gldja sig fver dem, ingen lifligare nska Er lycka n Er

sande Veninde Fredrika Bremer.

*) den mellan Steffen Kareet och matrosen.

Tekst fra: Fredrika Bremer og hendes venskab med H. C. Andersen og andre danske