The Hans Christian Andersen Center

Dato: 24. januar 1838
Fra: Fredrika Bremer   Til: H.C. Andersen
Sprog: svensk.

Stockholm d. 24 Jan. -38.

Man kan inte f en vnligare frebrelse, en behagligare pminnelse n den jag hrom dagen genom Hr Marmier, erhll frn Er min bsta Hr Andersen! Ni har skl att frundra Er fver att jag icke lngesedan besvarat Ert frsta vnliga och goda bref, men jag r viss om att ni skall frst min urskt, - - Jag har haft en stor sorg. En af de Meniskor jag mest lskat p jorden har bddats i grafven. Sedan har det legat likasom natt fver min sjl. Jag har haft hg och lust till ingenting i verlden. Icke blott hennes dd, men hennes rysliga lidande har nedbjt min sjl. Hvilka mrka sidor har icke lifvet! Mnader ha gtt om sen hennes ddsstund, och jag har legat liksom i dvala. Nu kom Er "Spillemand" och vckte upp mig, och s gerna lter jag hans toner fra mig till Er, p det jag m uttala hvad jag s ofta knnt och tnkt i mitt hjerta, - en innerlig tacksgelse fr de bcker och bref hvarmed Ni gladt mig! D jag nu ter lser om Ert frsta bref, kan jag ej lta bli nska Er en Syster, en syster sdan som min bortgngna Hedda var det fr mig. Hon skulle mottaga all Er brusande oro, hon skulle frst allt som lefver i Er sjl, och sga er ord som frde lugn och klarhet dit in. Tiden r ocks en god, en lugnande vn, - jag hoppas Ni skall erfara det Hr Andersen. Vid mognande r reder sig verlden (nr hjerta och vandel frblifvit rena), och om n blicken r mindre eldig, s r den mera klar. Man finner lttare sin plats i lifvet, man begriper sig och sitt pund och lr att begrnsa sig. Fr denna resignation kper man sig lugn och lycka. Beskrifningen fver Ert sjls-tillstnd, och min egen erfarenhet af lifvet ge mig anledning sga detta. "Hvar och en af oss kan blott uppfatta sin bit af verlden; den mste han se till att f reda p!" sade en gng den goda frtrffliga Geijer. Ni ber mig, i mina skrifter gifva mera naturscener, mlningar af Sverges egenheter; - se min goda Hr Andersen, jag skulle frfela min "bit" af verlden om jag skte skildra en sida af lifvet fr hvilken det verkliga sinnet felas mig. Det har varit ett misstag all jag ngonsin frskt det, och jag har genom egna felsteg blifvit upplyst derom. Denna sida af lifvet r ter i sin hela rikedom ppen fr Er. Hafvet och heden, Grottan, skogen, kllan blomman, himmelens och jordens skiftande scener rra sig s liffullt i Era mlningar, en frisk, upplifvande vind far derfver; man andas ltt antingen ni fr oss in i Grotta Azura eller fver Jutlands sltter. Och p dessa fllt, i dessa lundar, gruppera sig bilder ur folks och barndomslifvet, forntidsminnen, m. m. med ondlig friskhet och tckhet. Ni vill att jag skall sga Er intrycket som Era bcker gjort p mig. Det vill jag rligt gra, efter Ni nskar det, och utan allt ansprk att gifva annat n mina intryck. Jag r ju sjelf nnu blott en begynnande, en skande, som icke nnu rtt funnit sig sjelf. "Spillemanden" kan jag nu icke tala om, ty min Mor har accaparerat sig af den och vill ndvandigt i en fart lsa den till slut; jag ter vill icke lngre drja att skrifva till Er, och uppskjuter derfre till en annan gng att tala med Er om "Spillemanden". Er O. T. slppte jag ej ur handen till dess jag slutat den. Naturbeskrifningarne, scenerna ur folkslifvet i Danmark gladde mig innerligen, jag tyckte dem frtrffliga; mngen teckning ur det husliga lifvet roade mig fven, men karaktererna syntes mig mindre lyckade, och personerna icke interessanta ssom Improvisatorens. Frtrfflig i sin sort r dock den industrielle Kammarjunkaren, som visar huru originellt ni uppfattar lifvet; ty Kammarjunkaren i vr tid r verkeligen en helt annan karl n Kammarjunkaren fr 50 r tillbaka. Men de flesta romanskrifvare flja icke med tiden, utan rra sig gerna i de lnge brukade och nstan utslitna formerna som en gng haft sanning. Mngen blick in i smstadslifvets fattigdom r (i er bok) oemotstndligt muntrande; men - borde man ej akta sig att upptaga alltfrmycket knda anekdoter? De hra tyckes mig til Anekdot-samlingen och misspryda den dlare romanen. Er O.T. har en del karakter - men med en sdan - huru kan han lefva i frid, nr han kan tro att hans enda syster frgs i elnde? Hvarfre sker han henne icke oupphrligt, rastlst? Hvarfre har ni kastat ifrn Er ett s stort medel till interesse och liffull handling, och som lg Er s nra? Det r bra ltt att tadla, ingenting r lttara, men jeg hade icke gjort dessa anm. om icke Er egen nskan min goda Hr Andersen framkallat dem fvensom det hjertliga frtroende jag knner fr er. Ty jag vore icke sann mot Er om jag ej sade mina mindre goda intryck fvensom de jag frst nmnt. Men dessa sednare (de goda) ha varit s fvervgande att de lta de andra st lngt tillbaka. Era bcker har alltid verkat hgst vlgrande p mig, och jag har icke hrt ngon som icke lskat dem. Jag glder mig t att se Svenska scener skildrade af Er hand, men nskade att Ni hade tilflle gra nrmare bekantskap med Sverges nutidsfolk och dess historiska minnen. Jag tror Svenska Nationallynnet [hul i papiret] mycket olika det Danska. Ngot mera frbehllsamt och [hul i papiret] ngot som fattar lifvet djupare och som rr sig trgare i lifvets vanliga frhllanden finnes visserligen der. Stilla och dystra lynnen ro vanliga. Sol-lngtan felas icke, men den lnga vintern, liksom skrmmar sjlan bort ur det fria och ljusa, man drar sig tillbaka undan Meniskors blickar; man knnar sig Uggla, och gmmar sig i mrka skogen. En svensk frf. (Ehrnsvrd) har kallat svenskarne: "en kall Nation full af hetsigheter". Detta har nog sin sanning. Hos mnnerne isynnerhet, r Hekla-naturen vanlig; lgor dljas djubt under snhljet och bryta ofta fven innom husliga lifvet frdande ut. Krlek til oafhngighet genomgr alla stnd. Deraf sinnet fr Naturen, krleken til landtlifvet. Man har anmrkt som en egenhet hos Svenskarne att s fort ett ungt par gifter sig, sker det att bostta sig p landet och der i ostrd ro utveckla sitt famillielif. Hr Andersen med sin egna gfva fr localegenheter, fr det egendomliga i Natur och folkslif, borde ndteligen se nrmare p hvad Sverge i detta afseende har att erbjuda. Kom och se vra vinter-scener vid Bruken, vra skridskotg med faklor, vra sldpartier, kom och se vra Grufvor, och den olika karakteren af Sverges provinser! Lappland och Skne, Smland och Norrland o.s.v. hvilka kontraster hvilka olika scener tillbjuda ej de! nnu en gng, kom och se! Kom och se Sverges dag och Sverges Nattsida s i Meniskor som i Natur. Talangen fder ju sig icke blott af ingifvelse men af studium. Och en trogen, uppmrksam betraktelse af det verkliga lifvet, o! det finnes ingen medecin s strkande, ingen lugnare s god som den. Jag fruktar min bsta Herr Andersen att Ni i dag finner mig allt fr mycket rdgifvande; men jag har ngra r mer n Ni, jag r fruntimmer, och detta m vara min urskt. Sedan - knner jag s vnligt fr Er, - och djupare n ngonsin har jag i sednare tider knnt att det icke kommer an p huru mycket man skrifver men hvad. Himlahvalfvet har millioner stjernor men blott (fr oss) en enda sol, - men den lyser och vrmer hela jorden. Af hvad jag hr sagt skall Ni ltt dmma att jag sjelf nu icke hastar med ngon produktion. Jag sker att fatta mig och lifvet djupare, jag lser, betracktar, skrifver, men ger icke ut ngot. Jag lter ligga, och vill gerna om mjligt hdanefter gifva mina vnner blott mogen frukt. Det var mig ett sannt nje f tala om Er med Herr Marmier. Han sade mig att han (i en tysk tidsskrift tror jag) utgifvit Er Ungdomshistoria. Det glder mig ty det r en liten god och strkande bit, af dessa som ingifva frtrstan till frsynen, till egen kraft och till medmeniskors godhet. Jag hoppas att Era arbeten icke bli fversatta p Svenska. Det r ett stort misstag att fverstta frn s nra beslgtade sprk, man frlorar dervid alla de fint nuancerade egenheterna som finnas dels i sprket dels i frfattarns stt och lynne - ty dessa ro ofversttliga - och man vinner ingenting som man ej kunde ha det frutan. Hvar frnuftig Svensk br med litet fning kunna lsa Danska s godt som sitt eget modersml, och fvens br Dansken kunna lsa svenska. Ni har helsat mig frn tskilliga personer i Danmark; var god framfr till dem min tacksamma terhlsning. Mtte jag framdeles allt bttre frtjena att de tnka godt p mig! Min mor och min syster hlsa Er p det vnligaste. Och nu lef vl lef lyckligt min bsta Herr Andersen; Gud vlsigne Er! nnu en gng hjerteligen tack fr all bevisad vnlighet och godhet. Tnk p mig alltid som p Er

vn Fredrika Bremer.

Tekst fra: Fredrika Bremer og hendes venskab med H. C. Andersen og andre danske